Underhållningsvåld

Vi har alla storögt förundrade konsumerat och diskuterat alla de förskräckliga nyheterna under 2012, det år då sommaren uteblev. Återigen har någon i förvirrat hat tagit sig in i sin gamla skola i avsikt att profilera sin kantstötta personlighet. Han skjuter ner sina lärare och deras elever pang pang direkt från höften, något som händer alltför ofta i USA. Gammal Vilda Västern-mentalitet lever kvar däröver och viker sig inte för några massmord. Allas lagliga rätt till självförsvar möjliggör för nästan alla att äga ett skjutvapen.

En liten "Dirty Harry" bär vi nog alla på, de flesta av oss. Hämnaren, den skoningslöse. Den som ger igen med råge. Det som många kallar "vår kultur" innefattar tyvärr de tusentals filmer från Hollywood där historien startar mjukt och mänskligt. Innan halva filmen gått har fem-sex personer avlidit, våldsamt. Spektakulära bränder, bilkrockar och slutscenen där hjältens bil far över kajkanten. Han lyckas alltid ta sig ur bilen under vattnet genom att sparka ut bakrutan och står strax välkammad där på kajen för att ta emot polischefens och menighetens jublande ovationer. Efter alla slag, sparkar och skott han tagit emot under actionscenerna borde han vara död redan strax efter förtexterna. Men skurkarna är undanröjda och brottsligheten med dem. Ett gott slut.

Det tråkiga är att det alltför sällan är slut på eländet. Underhållningsmord är det i särklass största ämnet i våra media. Varannan människa skriver bloddrypande deckare om Ystad eller Strömstad eller Lisbeth Salander. Konsumtionen av dessa litterära mästerverk och B-filmerna som enda kvällsunderhållning sätter sina spår. Vi har en alltför lättsam inställning till våld. Se på spelen våra ungdomar roar sig med: Vi startar med fyra liv. Ett och annat liv går åt när man gör misstag under spelets gång. När det sista livet förbrukats är man dock inte alls död. Man startar ett nytt spel. Här finns plats för en psykologisk utvärdering som jag bara vill antyda.

Visst finns tanken hos oss alla på att börja ett nytt liv. Men tyvärr är det inte så enkelt som att med våld ta en annans liv. Fasan för att råka ut för den nyaste hobbyn känner vi väl alla:

- Ta av din dunjacka och ge mig mobiltelefonen annars får du stryk!

Är det en replik från en dålig film? Nej då, den är helt realistisk. En vanlig svensk förortsreplik. Den som inte hörsammar uppmaningen kan plötsligt få se omvärlden från basplanet, alltså trottoarens nivå. Det sista han uppfattar är att någon hoppar och stampar på hans huvud. Var finns heder och samvete hos den som sänker sig till att sparka och hoppa på en försvarslös, liggande människas huvud? Rätt svar är att heder och samvete är löjliga begrepp för somliga.

Dessa kräk går ofta fria eftersom vittnena hotas till tystnad. Och påföljden för den som råkar bli fälld för brottet är högst två-tre dagars samhällstjänst. Kanske med att kratta graven där den ihjälsparkade medmänniskan ligger?

Ursäkta mig, men jag tar mig friheten att skylla de ökande våldsbrotten på vår skräpkultur. Onödiga detektivromaner och förfärande enfaldiga filmer utan moral, från det stora landet i väster. USA, det land som från att ha varit frihetens stamort på jorden förfallit till rollen av en korrumperad världspolis. En konkursmässig sådan.

Men man kan alltid önska Ett Gott Slut.

Av Lennart Lundwall 30 dec 2012 06:00