God Jul och Gott Slut

Hej fula dagbok,

Vår familj har mått illa hela detta usla året 2012. En cancerdiagnos förra hösten som ledde till vår dotters bortgång nyligen, alldeles för tidigt, orsakade denna sviktande mentala hälsa och nattsömn. Den lilla vackra kvinnan som inte bott hemma hos sina föräldrar på trettio år spökar ändå ständigt i våra hjärnor. Hon var en pålitlig medmänniska. En som alltid stod redo med ett handtag för varje medvarelse i bryderi. Tålde aldrig en orättfärdighet. I sin barndom var hon ängeln som förgyllde varje vardag, varje högtidsdag, varje helg, med sitt glada intelligenta babbel. När hon i vuxen ålder ramlade in generöst överlastad med paket dagen före julafton fanns inga som helst tvivel på att nu jävlar är det jul. Brorsdöttrarna, 8 och 6 år, ställde den ultimata frågan:

- Vem ska komma med alla paketen i år?






En liten tröst när tystnaden ekar och nattlig oro blandar sig med skuldkänslor och biter tag i den sörjande kan vara musik. Och texter.

Allan Edwall 1924-1997 gjorde "Edwalls blandning" mellan 1979 och till sent 80-tal, en utgåva som släpptes 1991. Några av hans texter med de folkligt briljant framförda spelmanslåtarna har malt i mitt bakhuvud under denna förfärliga mörka höst. Tröst kanske, och stöd, eller vad det kallas. Frågan är om inte hans geniala formuleringar räddat mitt blygsamma förnuft i denna förbannade svarta höst.

Somliga rader är till dig, dotter, du som älskade när bokstäverna hamnat rätt som vapen mot den kompakta dumheten.

Den ohyggliga samhällskritiken i "Bli som far" biter sig fast:

- Du lever i ett demokratiskt land
där du kan välja sätt att trampas på.





Till ett lysande vackert musikaliskt ackompanjemang. Hånet lyser, nästan skriker.

Denne klurige jämte kan uppfattas som dyster. De som sett honom som Emils far eller luffaren som vandrade landet runt med Rasmus vet bättre. Han hyllade glädjen och han var en levande hyllning av livet.

Man kan fundera en smula över samhällsbetraktelsen nedan, kanske inte dagens nyheter men ändå djävulskt smygaktuell...





Han gisslade gärna samtiden på sitt bygdemål:





Fråga efter denna tröste-CD, govänner. Edwalls blandning. "Kall som is är saknaden", sa han en gång. Visst är det så.

Mannen som inte behövde spela Allan. Han var Allan.

Av Lennart Lundwall 20 dec 2012 06:00