Men de lovade inget

Och mannen kröp ner
under dunet
det glittrande vita
för att värma sig
den sårade själen
det sargade hjärtat
betydde allt
i det ögonblicket
och inget ändå
när han lät henne se
och känna
det han burit
det han fått
i gåva
på vägen
av hat eller kärlek

Och kvinnan såg det
under dunet
det glittrande vita
med sin längtan
kysste hon hans själ
delade hans hjärta
från den stunden
lämnade hon honom
aldrig mer
gjorde honom fri
från bördan
den han burit
den han fått
i gåva
på vägen
inget hat bara kärlek

Men de lovade inget
under dunet
det glittrande vita
som andra, krävde inget
lovade inte sin själ
eller sitt hjärta
från den stunden
lämnade de aldrig
mer varandra
gav inga löften
älskade sig fria
från bördan
man brukar ge
man brukar bära
som gåva
på vägen
inga ord bara kärlek

Av Solsken 10 dec 2012 08:21