Vi tyckte så synd om dem
människorna på perrongen
nedanför
med sina tomma väskor
och blicken borta
för de reste ensamma
och stannade kvar
på samma vis
Vi satt med vårt kaffe
hett som drömmen vi delade
ovanför
och skulle aldrig resa
Vi förstod inte
varför de stod där
med sina knutna händer
och sina tysta skrik
Vi tyckte så synd om dem
som släppte allt de velat ge
nedanför
med hjärtat som en klippt biljett
Vi förstod bara
den kärlek som
stannade kvar och aldrig
nånsin reste bort
Vi satt kvar där länge
fast vi borde gått tillsammans
därifrån
medan perrongen tömdes
som för att lämna plats
åt nya farväl
väntade vi tills allt var glömt
varför och varifrån
Medan kaffet blev kallt
släppte jag så din hand
plötsligt
vet inte varför men den föll
när ditt hjärta stannade
Och du sa jag älskar dig
men där nere står
du och jag
Vi tyckte så synd om dem
människorna på perrongen
nedanför........
Av Solsken 01 nov 2012 11:09 |