Eftertankens tid är inne

Jag kommer alltid att älska Internet och sociala medier, och hålla både brandtal och eldiga föreläsningar i ämnet. Men jag kommer än mer att visa upp baksidan av det sociala medier gör med vår själ, vår tid, vårt kreativa skapande och vårt fria tänkande. Det är lätt att sugas med i euforin och tro att allt gräs är grönt i forum som Facebook, Twitter, YouTube och annat.

Det som nu står på agendan och som är min önskan, är att vi på Facebook och i andra sociala medier ska sluta oss samman, och på olika sätt möter varandra också fysiskt, under föreläsningar, workshops och kurser, där vi delar med oss av varandras insikter och kunskaper. Vi uppnår genom det en egen styrka, som betyder att vi alltid har full koll på vad som kan tänkas ske bakom kulisserna, då det blir mer än bara våra vanliga två ögon som ser trender och beteenden av olika slag.

Jag möter tyvärr idag alltför många som irrar omkring, lite sökande och trevande, för att synas och höras, eller söka empati och erkännanden - antingen för sitt företag eller som privatperson. Man vill synas för att tjäna mer pengar eller få stöd i sjukdom eller möjligen en personlig livskris. Dörren i sociala medier står alltid öppen, när andra fysiska dörrar stängts eller var för dyra att kliva igenom. Jag ser idag att alltför mycket drar mina medmännskor i fel riktning.

"Vad kan vi som enskilda individer göra åt detta?", tänker du säkert nu. Vänd på den frågan. Vad sker om just du och alla dina medmänniskor inte gör någonting alls?

Det är just hos dig som allting börjar. Ingen begär att du ska ändra på det andra skapat, de som vill att du du ska följa och indirekt marknadsföra deras produkter och tjänster i sociala medier. Det är ju så vi generöst gör just nu, i Facebook och Google med mera. Men äger vi en del av dessa imperier som tjänar stora pengar på våra aktiviteter?

Nej, det du äger är bara dig själv, och det är just det jag önskar att vi alla hjälps åt att vårda och bejaka. Att vi vattnar vår egen lilla planta, det vi kan kalla "jaget", här på jorden. För visst vill du vattna och sköta om ditt jag, din kropp och själ med alla medel, och låta dina barn och vänner minnas dig som den vilken gjorde skillnad på jorden, när du är borta?

Själv vet jag att jag har räddat livet på flera människor vars ork tog slut, där hoppets låga släckts av olika orsaker. I dessa sammanhang kan sociala medier betyda skillnaden mellan att verkligen få känna sig levande, eller levande begravd i en social ensamhet utan like. Vi tror att det vi ser på Facebook, många "vänner" i kontaktlistan, är samma sak som social trygghet, när vi om vi är ouppmärksamma förbrukar mer och mer tid vid datorn eller med mobilen - istället för att bejaka våra själsligt värdeladdade intressen. Det kan vara att promenera i skogen eller fika på stan, med riktiga, fysiska väner.

Min önskan är att få behålla och bevara minst tio riktigt nära vänner, och låta dem få full tillgång till mitt hjärtas inre. Dessa vänner ska göra detsamma, då det betyder att vi inom denna "radie" är minst hundra kärleksfulla själar som ser till varandra hela tiden.

För handen på hjärtat, den gången du Gud förbjude blir så illa sjuk att du blir inlagd på sjukhus, vem besöker dig då? Vem håller din hand då du får ett ångestanfall, eller en svår sorg och livskris? Handen på hjärtat, vilka tio människor gör allt för dig idag?

Eftertankens tid är inne och kärleksfullhetens klocka är slagen, och den klämtar för att mana till samling av det ditt hjärta söker och behöver. Min önskan är att du delar med dig av det ditt hjärta säger dig, och kanske en dag i veckan gör något stort direkt från hjärtat för en vän. Berättar vad vänskapen betyder för dig, och du ska möta ett varmt leende och ett varmt hjärta som skänker dig något vackert tillbaka.

Vad har du att förlora, mer än ditt liv långt bort i tiden? Vad har du att vinna redan idag? För det är i nuet som tanken för dig dit du behövs, där du både får ge av dig själv men även är välkommnen att ta emot en stor, varm kram tillbaka, i evig tacksamhet.

Jag sänder just dig en stor, varm och omtänksam kram. Tack från djupet av mitt hjärta för att du läst ända hit, och kanske vill dela med dig du också.

Av Tord Sand 18 okt 2012 06:00