Gustav Kasselstrand, SDU: Var stolt över din svenskhet!

Det blåser friska nationalistiska vindar över hela Europa. Frågor om nationell identitet och stolthet står inför en nyrenässans. Även i Sverige sker denna utveckling, om än i liten skala jämfört med andra europeiska länder. Nu gäller det att vi svenskar slutar vara så räddhågsna och självförnekande. Vi borde gemensamt lyfta fram stoltheten över vår nation - det har vi mycket att vinna på.

Häromveckan bröt en mindre storm ut i sociala medier. Det handlade om att statsminister Reinfeldt mycket riktigt konstaterat att etniska svenskar arbetar mer än utlänningar. Debatten om arbetslöshet uppmärksammades inte nämnvärt, däremot den om etniska svenskar. Människor tävlade i att ta avstånd från svenskhet, göra narr av etniska svenskar och dra upp det av överanvändning slitna, kantstötta och inflaterade rasistkortet.

Ett till synes harmlöst begrepp som etnisk blev plötsligt det hemskaste ord man kunde säga, åtminstone när det kombinerades med ordet svensk. Aldrig tidigare har jag märkt någon raljera över etnicitetsbegreppet när det kopplas till andra folk än svenskarna. Reaktionerna efter Reinfeldts uttalande tyder på ett land med skadad självbild, ett land vars elit utstrålar överkänslighet.

För mig är det självklart inte bara att svenskar finns, utan även att man ska vara stolt över sin svenskhet. SDU driver just nu en vårkampanj, "Stolt svensk", som lyfter fram stoltheten över vårt folk, vår historia och vårt land. I de flesta länder hade vår kampanj varit överflödig, människor hade skakat på huvudet eftersom stoltheten över det egna är så självklar.

Jag är stolt över att vara svensk, samtidigt som jag inser att det är en tillfällighet att jag föddes i Sverige. Vissa menar att slumpfaktorn gör nationell stolthet ologisk, men med samma resonemang kan man i så fall heller inte älska sin familj, eftersom man inte väljer den. Det är en slump att varje enskild individ ens finns till, men betyder det att vi ska ringakta vår egen existens på jorden?

Förra veckan var människor från alla politiska läger besvikna över Sveriges förlust mot Tjeckien i hockey-VM. Några månader framöver väntas nationalistisk yra i Sverige, med fotbolls-EM och sommar-OS. Alla känner plötsligt nationell gemenskap. Men en nationalism som dör ut lagom till hösten är inte sund. I vårt Sverige får man vara stolt svensk hela tiden, inte bara i idrottssammanhang. Låt oss inspireras av den djupa och varaktiga nationalismen som växer fram nere på kontinenten, där nationalismen leder till förbrödring såväl inom det egna folket som mellan de europeiska folken.

Man kan jämföra nationell gemenskap med vikten av sammanhållning på en arbetsplats. För att uppnå goda resultat krävs lojalitet och samarbete. Om alla drar åt samma håll så kommer helheten att bli bättre. Samma princip gäller även i samhället i stort.

För att nå dit behöver vi nationell stolthet. Den är viktig eftersom den enar folket. Den bygger broar över tid och rum, mellan döda, levande och ofödda, mellan unga och äldre, mellan rika och fattiga. Den ger oss förståelse för det som varit, men också vägledning inför framtiden. Allt var inte bättre förr, men den framtidstro som tidigare fanns i Sverige skulle vi behöva en stor portion av idag.

 

Av Gustav Kasselstrand 21 maj 2012 09:01