Rött vin, rött blod

I krig och kärlek är allt tillåtet. Med det i minnet satte jag mig ner för att skriva tre romaner. Det var 2008 och det började på en middagsbjudning. Vi var hemma hos en kollega och åt hjortmedaljonger i murkelsås och drack rött vin.

Mellan huvudrätt och dessert rökte vi ute på balkongen. Han påminde mig om att jag i en krönika envist hävdat att man teoretiskt sett kan skriva en roman på en vecka. Jag var stursk efter en överdådig måltid och två glas Côtes-du-rhône och stramade till budet därute på balkongen: "Man kan ta mig fan skriva en roman på ett dygn", sa jag. Vi slog vad, sådär befriande och puerilt grabbigt som kanske bara män klarar av.

Det blev tre romaner, var av en alltså på ett dygn. De andra två tog betydligt längre tid. 12 månader i ett uppdämt ursinne framför ordbehandlaren. Sådant kostar på. Man skriver lätt ner sig i floden.

Nu, tre år senare, finns dessa fristående monster samlade i boken "Rött vin, rött blod". 500 sidor på liv och död. Om manlighet, faderskap, skilsmässor, våld, längtan, försoning. Om Sverige och världen utanför. Och om vin.

Jag är en kontinental människa. Visserligen född i Malmö av svenska föräldrar, men jag har alltid betraktat mig som fransman. Och jag är, så långt tillbaka jag kan minnas, förundrad över, fascinerad av, nästan kroniskt chockerad över den inhemska dubbelmoralen.

Jag har i flertalet krönikor och essäer föreslagit att vi i vårt avlånga land bör servera vin och likör på konditorier och vårdcentraler. Av hälsoskäl, om inte annat. Det har skrivits och sagts med glimten i ögat, men är allvarligt menat.

Några dagar efter att "Rött vin, rött blod" släppts och boktrailern spelats in och lagts ut på Youtube hörde Nykterhetsrörelsen av sig med en vänförfrågan på Facebook. Då hade trailern - med mig framför piano och mikrofon, Ola Guldbrand vid ljudbordet och Anders Karlsson bakom kameran i hemma hos-anda - fått hinkvis med beröm men också kritik för dess "förhärligande" av rödvin i en berättelsemiljö som ger vink om hot.

Avsikten bakom Nykterhetsrörelsens elektroniska vänförfrågan vet jag inget om, men den bar med sig en smått skämd doft av markering, kanske till och med lite av den där svenska kolonialistiska hjälpande handen i all moralisk välmening. Eller så gillade de boken och trailern. Jag godkände förstås deras förfrågan. Man gör bäst i att ha ett öppet och välkomnande sinne.

Länk till boktrailern:
Länk: youtube.com

Länk till förlaget/om boken:
Länk: litenupplaga.se

Av Stefan Whilde 21 dec 2011 05:43