När döden knackar på

Claes Andersson
Ottos liv
Albert Bonniers förlag
Utgivning: Hösten 2011

När man blir äldre närmar sig döden och livet pockar på att få bli summerat. Det kan vara en deprimerande syssla. Att summera livet i väntan på döden. Det är det för Otto också, författare i sina yrkesverksamma dagar, numera pensionär med mer eller mindre allvarliga tankar på självmord.

Otto har en skrivarlya på inte alls många kvadratmeter. Där försöker han skriva sitt liv. Han tycks ha en sambo också, men denna är på resande fot. Han tyngs av tråkigheten, det utmärglade, ångesten av att slutet nalkas. Men inom honom strider frågorna än. Han betraktar ett samhälle på lut, där våldet härskar och styr och genomsyrar, ett samhälle som skiljer sig från tiden när han själv var politiskt aktiv.

En hjärtoperation skakar om. En älskarinna dyker upp. Timmar i terapi för honom tillbaka till barndomen och den komplexa relationen till föräldrarna. Ärren är många.

Claes Andersson föddes 1937 och bor i Esbo. Han är jazzpianist och ex-politiker och har skrivit tjugotre diktsamlingar och sju prosaböcker. Han skriver med espri och leklust och hans nya roman ligger farligt eller härligt nära självbiografin. Att just lägga sig så nära sig själv som möjligt gjuter onekligen blod i texten. Ibland tycker jag att stilen splittras och den där lusten och det lätt flippade ställs åt sidan för mer sakliga och för berättelsen oväsentliga mumlerier. Men det är ok. Man har trivsamt roligt i Anderssons sällskap. Trots eländet och ångesten. Eller tack vare. Humorn är svart.

"Hur känns det att bli skjuten i huvudet? Hinner man alls känna smärtan? Hur snabbt försvinner synen, hörseln, lukterna? Får man äntligen syn på sin nacke framifrån?"

Gå till Whildes bokhörna

Av Stefan Whilde 01 nov 2011 11:21