För att klara av ett empiriskt helvete, ett fall som chockade en hel värld, så skickade det hjälpsamma samhället mig till outbildade medmänniskor och akademiker utan specialistkompetens. De ansåg att deras jobb gick ut på att uttala sig om vad de personligen tyckte om sin patient/klients empiriska erfarenhet – mot att de skulle få den empiriska kunskapen förklarad för sig. På grund av okunskap och total brist på förståelse beslutade dessa akademiker att patienten/klientens empiriska erfarenhet inte är sann och därför inte behöver behandlas.
Människan är en överlevare av naturen och klarar mycket smärta. Hon kan leva på hoppet. Så denna empiriskt erfarna människa reste sig ur helvetet på jorden, ur detta som den akademiska världen misslyckats med att hjälpa henne ur genom stöd av samhället och rätt behandling. Det vägrade den empiriska människan ta och hon reste sig upp ur det omöjliga. Hon insåg att om hon skulle få tillbaka sitt liv – då får hon fixa allt själv. Jag menar läkning, försörjning, bostad, räkningar och allt annat – i svårt chocktillstånd. Det höjer inte omvärlden ett ögonbryn för.
Hon valde en metod som skapades 1896 och är en betrodd vetenskap. Denna metod krävde den akademiska världen BEVIS på, samtidigt som de gjorde allt för att krossa den på alla sätt. Det enda problemet med det att en vetenskaplig metod som är bevisbar inte går att krossa. Då spelade dessa yrkesfolk offer och fick rätt. De vann över vetenskapen. Den empiriska människan låter idioter vinna idiotiska segrar! Det är tävlingar som varje sund människa vill komma sist i!
Parallellt utsåg den pseudovetenskapliga världen den empiriskt erfarna människan till helig Messias som skulle heala hela världen. När de fick veta att metoden var vetenskapligt bevisad så skrek de i högan sky. De ville att metoden skulle vara andlig.
När folk såg att den empiriska människans metod fick genomslagskraft, då krävde folk att de skulle få resultatet – men de skulle själva slippa göra själva arbetet, det skulle den empiriska människan utveckla åt omvärlden. Men en människa kan inte utveckla en annan människa utan att personen själv lyfter ett finger för att göra något själv – det strider mot den vetenskapliga metodens hela teori. Det krävde både den akademiska och den pseudovetenskapliga världen bevis på enligt vetenskaplig doktrin! Då kände den empiriska människan sig som att döden skulle vara en befrielse från jordens galenskap!
När den empiriska människan helt enkelt fick nog av den akademiska idiotin och krävde den bästa hjälp Sverige har att erbjuda, då chockade hon professorer och specialister med sitt intellekt. De imponerades av den empiriskt erfarna människan. Ett givande och tagande uppkom omedelbart. Dessa proffs utförde sina arbeten med en naturlig självklarhet. Det gjorde att alla problem försvann! De är ett fantastiskt stöd och hjälp för den empiriskt erfarna människan.
Med min historia vill jag bara meddela att om man dömer någon för att vara idiot – kan detta vara en spegelbild av sin egen personlighet... Om ni undrar så är jag den empiriska människan som har upplevt helvetet på jorden och vägrar spegla omvärldens vanföreställningar av min verklighet.
Av Perla L 13 okt 2011 09:44 |