Jag längtar efter att se idolerna utvecklas

Så var det då söndag kväll igen, jag har sett olika auditions och åkt berg-och-dalbana i känslornas rike. Stockholm, Göteborg, Lund, Linköping och Norrlandståget, färden är över. Och det vill jag lova, att underhållning har det varit!

Vem kunde väl ana att det i detta lilla land skulle finnas så många och så unga talanger? Vissa bara kommer in och äger, helt precis som om det var vilken dag som helst, andra kommer in och ser samlade ut men när nådastöten kommer brister de i bitar och faller sönder.

Det är och har alltid varit en del av Idol, men i år har vi något i Juryn vi tidigare inte haft - vi har en tjej som ska bli mamma. Mycket händer i en kvinnas kropp när allt kastas omkring med hormoner och dylikt, och när den annars professionella Laila Bagge Wahlgren ser att en tjej vid namn Emmy ska falla i tårar när beskeden är på väg, då rusar Laila fram och säger "vi tar det här beskedet tillsammans, eller hur?" Och så kramar hon om Emmy. Det går direkt upp för mig att det framför mina ögon föds en mamma, inte en blivande, nej nej nej, detta är en färdig, kärleksfull och omtänksam mamma som fötts framför mina ögon och jag blir så glad, otroligt glad att allt detta finns inom denna tjej. Hon har givetvis alltid haft, det men nu är hon beredd. Tack Laila för att du är den du är, för du kommer att bli en fantastisk mamma och såna behövs det många.

Det har bokstavligen regnat in talanger under veckan och guldbiljetterna har yrt omkring. Det har varit en glädjens tid, långt bort ligger den framtid då allvaret finns, "vi dansar och vi sjunger för alla vi har ju guldbiljetter". Ja, om man ändå varit mer beredd, för när slutauditionen börjar, ja, då har plötsligt guldbiljetten blivit till sand, vi är tillbaka på ruta ett och denna gång åker talangerna ut i tiotal åt gången. De annars lite roliga domarna som man kunnat titta lite småmysigt på stoppar plötsligt talanger mitt i deras sång och säger tack, ingen förklaring, ingen chans till att börja om, helt enkelt den krassa verklighet som musikbranschen är, de där domarna har nu tagit på sig allvarets skrud och det finns ingen pardon, de är hårda, de är proffsiga och de är just det de ska vara - en jury.

Mikael Fogelberg som varit mobbad som yngre, finner sig i en situation där lag ska väljas. Numera får ju inte detta ske i svenska skolor, utan fröken ska dela in i två grupper så att ingen ska väljas sist. Men ack så är inte i denna karga musikvärld, och givetvis blir Herr Fogelberg vald sist av alla. En situation man helst hade velat slippa, men ska man in i denna business så ska man nog vara beredd på det värsta, so be it !

Tur är väl att Pär har vuxit in i rollen med trygghet och förmågan att både trösta och peppa, han är riktigt bra och säkert en pelare för många av dessa så unga och sköra tonåringar. För min del, när jag sett något tråkigt på Idol som upprör mig, då går jag in på TV4.se och tittar på Cissis kidnappningar. Denna tjej är ju helt enkelt en kameleont, man kan kasta in henne i vilken roll som helst. Jag tror min själ att om man skulle köra genom Sverige med henne i bilen så skulle hon byta dialekt efter länsskyltarna! Tack Cissi!

Vaskningen är klar så här långt, guldkornen är valda, de intressanta personligheterna är många och trots att jag brukar säga att man ska längta till morgondagen istället för nästa lön, annars går åren så fort, så längtar jag till nästa söndag. Jag vill se dessa talanger utvecklas, jag vill följa dem och ska hjärtat välja så vill jag ha Linnis som vinnare, men ska jag göra en proffsig röstning så ligger nog Fredrik Lundman närmare de svenska folkets hjärtan. Så han blir nog trea.

Såg ni förresten att Alexander Bard fick en kram i veckan? Ja du Bagge, det är inte i varje kvinnas skalle att aptiten är inriktad på Nalle! Och frugan, ja, hon hade så mycket denna helg att jag slapp höra om den efterlängtade kramen från Bagge. Den där nalledrömmen har nog svalnat nu, jag ska se till att hon är fullt sysselsatt nästa helg också :

Av Angus Liddell 18 sep 2011 23:27