Ett glatt leende gör en inte till en bra lärare

På båten fanns en skolklass. Det var många barn och flera fröknar. Vi sa att vi hoppades det skulle bli lugnt och det blev någorlunda lugnt, tills några killar satte sig fram för oss och började "pratskrika" i sina telefoner. Efter en stund kom ganska många elever fram där vi satt, för där fanns två toaletter och fröknarna hade tydligen sagt till dem att gå på toaletten, innan de skulle gå av.

Toalettbestyren ordnades under skrik och skrän och smällande i dörrar och slutligen gick alla barnen av. Fröknarna skrattade och såg glada ut. Efter ett tag talade kaptenen i högtalaren på båten. Han sa: "Vi har två toaletter på båten, båda är nu obrukbara och avstängda". Två av flickorna pratade om skolan i toalettkön. En sa: "Tycker du det är kul i skolan"? Den andra svarade: "Nej verkligen inte, det kan aldrig bli kul i skolan!"

Jag tänkte i mitt stilla sinne, att mina erfarenheter av barn och ungdom är, att de behöver vuxna som tittar till vid resor och alltid annars också. Det är inte alldeles självklart att elever i grundskolan klarar en tripp på sjön helt själva. För att alla ska trivas, behöver man hålla en viss profil, när man är på utflykt. Ett glatt leende gör en inte till en bra lärare!

Min erfarenhet är, att skolan visst skulle kunna vara kul! Med individuell anpassning och förståelse för vad barn och ungdom behöver, skulle skolan kunna vara mycket roligare. Jättekul, till och med!

Om allt detta står att läsa i olika skoltidningar och diverse utskick, men lusläser man och sätter sig in i vad skolan egentligen skulle kunna betyda? Eller travar man bara på i samma gamla fotspår?

Var det bättre förr? Jag vet fortfarande inte vad jag ska tycka.

Min släkting som själv är lärare berättade, att hon en gång kom in på ett matställe där eleverna åt och lämnade allt skräp efter sig, när de skulle gå. Då blev hon som galen av raseri, rusade fram och rafsade hysteriskt ihop allt skräp och pressade ner i soporna framför förvånade elever. Hon kallade det för att hon fick ett hysteriskt utbrott. Det skulle jag velat se!

Skämt åsido – vi måste värna om våra barn och ungdomar! Det kan inte ens det vänaste leende överskyla.

Av Pia Isaksson 26 aug 2011 21:06