Livet är ett äventyr

Jag förvånar mig själv med att tänka att livet faktiskt är ett äventyr efter alla dessa år, när så många människor har börjat tycka att livet går på slentrian, att jobbet är tråkigt och att man blir gammal efter fyrtio. Jag skulle vilja säga att det är då livet börjar!

Men det är klart, man ser ju olika på de här frågorna. Känner man begränsningarna och inte möjligheterna, så är det ju lätt att fastna i ett mönster. Mönstret kan var villa, bil och barn och det har ju de flesta av oss önskat. Inget fel i det, bara man inte fastnar i tanken och känner sig tvungen att skaffa alla de här prylarna, för att det är så det ska vara.

Det kostar på att ha statusprylar. Man får jobba dygnet runt nuförtiden, för att hålla standarden. När jag växte upp fanns inte hälften av de prylar som finns nu. När jag växte upp, höll man hellre tyst än spjärnade emot. När jag växte upp var livet annorlunda. Man fick nöja sig med lite. Men det är ju inget axiom.

Jag har alltid tittat bortom ramarna. Till exempel kunde jag aldrig förstå vad det är för skillnad mellan olika hudfärger? Svart, gul, röd, vadå? Det är väl människan som räknas? Förr fanns det gott om fördomar och alla har jag slagits emot, på min väg mot frihet. Och det har kostat på. Ibland har man "begått misstag" som det heter i folkmun. Jag kan ha trott för gott om någon människa och så har det visat sig att just den människan inte var ett bra val, inte tillförde mig någonting utan snarare drog energi till sig själv, ifrån mig. Då har jag som människa blivit trött. Utan energi stannar maskineriet!

Jag har gjort många val. Jag har valt bort och jag har valt till. Min erfarenhet är att om man tror gott om människor så finns det alltid de som är beredda att säga motsatsen! De som vet bäst. De som sitter i sina perfekta hus – eller de behöver kanske inte ens göra det, fördomar kan alla ha, kanske till och med tiggaren på gatan?

Det fina med frihet, det vill säga ett liv där man kan utvecklas, är att man tycker att livet är ett äventyr! Det finns ingen som kommenterar hur man ska göra, vilka ramar man MÅSTE ha för att duga, vilken väg man ska ta. Man väljer själv. Vilken frihet!

Visserligen är det förknippat med ett visst risktagande att gå sin egen väg och man får vara beredd på att få ovänner som inte riktigt vågar tro på någonting utan håller det säkra före det osäkra. Tycker man att livet är ett äventyr så finns det många som mer än gärna dömer på förhand. Man misstänker själv att de tror att man är korkad, när man är glad för det mesta. För man blir glad över att vara en fri människa!

Att ha modet att tycka att livet är ett äventyr, borde vara fler förunnat. Det finns ingenting, som går upp emot en fri vilja. Den perfekta relationen är en relation där alla parter förstår att vi måste få utvecklas som människor, även om vi är två eller flera. Åldern är av ringa betydelse, då det tar långt om länge att förstå och uppfatta alla signaler som vi dagligen bombarderas med. Att lära av livet.

Livet är ett äventyr och den vägen har jag valt. Det betyder inte att jag är en lättfotad och omdömeslös kvinna, som många kan frestas tro. Det betyder att leva i nuet, försöka leva sant och förhoppningsvis få ha kvar känslan av att vi bara är gäster i tillvaron, som svinner så fort. Knappt har vi levt, förrän allt tas ifrån oss.

Jag föredrar att se livet som ett stort äventyr och jag slutar aldrig att söka efter det jag längtar efter eller söka de människor som känner likadant som jag. Livet är ständig utveckling! Det är jag säker på!

Vi kan aldrig lära oss nog, vi blir aldrig fullärda.

Av Pia Isaksson 13 jul 2011 11:32