Mellan hägg och Allhelgona

Medan jag råkade vända ryggen till kom och gick våren med alla blommorna – gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Jag hann inte ens som Taube i våryra dansa över ängen. Våren var kort, varm och intensiv. Som ett lyckligt förhållande ibland har skildrats. Skolavslutningens "Den blomstertid nu kommer" kan numera betraktas som en smula lögnaktig. Det mesta är utblommat – den blomstertid är över...

Sommaren inträder följaktligen några veckor tidigare än vanligt. Med denna årstid följer vanligen ett mindre antal plusgrader, ju fler desto hellre. Luttrade som vi är efter två fimbulvintrar med -30° så ligger väl svensk idealtemperatur mellan 20° och 25°. Vi åker cykel och ler mot solen. Vi kastar i lilla båten och ler mot solen. Vi cabbar ner taket på onödigbilen och ler mot solen. Är vi nykära ler vi även mot käraste vännen ty solen lockar ibland fram känslor som tassar på moralens yttersta gräns. Men kontrasten mellan svettig panna och hårdfrusna tår är stor och uthärdlig. Vi bär med oss mat, vin och öl till parker eller andra gröna ängar. Vi tjoar, skålar och lämnar helt osvenskt kvar papper, tomglas och givetvis den heta engångsgrillen. En svensk söker inte sitt och skulle inte drömma om att ta hem allt han just släpat med sig ut. Drickat tas förstås hem – det svaldes medan det var svalt och kluckar i magen...

Det finns inte mycket som är vackrare än motljus över sjön i sommarbris. Eller en tur i bilen med nedfällt tak: dofter och färger och fågelsång på landsbygden är en härlig upplevelse. Rödljusen i stan är ett trist minne blott.

Sommaren varar till november nu i klimatuppvärmningens tider och vintern kommer tvärt som i Kanadas bergtrakter. Dubbdäck och rattmuff på och vid jul är vi där igen: 25 grader kallt och en meter snö. Det är en klimatuppvärmning som heter duga.

Ursäkta Mr Al Gore men vi vill nog inte tro allt du säger.

Av Lennart Lundwall 27 maj 2011 16:40