En dystopi för barn

Elin Fahlstedt
Önskeprickar
Opal
Utgivning: April 2011

Det är en smula comme-il-faut att barnböcker håller sig med ett visst övermått av optimism och spretiga tokigheter så att hoppet och skrattet aldrig står långt borta. Inget fel i det, tvärtom. Världen är tillräckligt surmagad som den är och barndomen behöver sina ängar och pappersdrakar som fastnar högt upp i äppelträden. Men när det ändå kommer en bok för barn som har mer Matrix och Bladerunner över sig än Emils kramgoa Småland, ja, då hajar man till och tänker, fan vad häftigt.

Elin Fahlstedts "Önskeprickar" är något så ovanligt som en dystopi för ungar. En riktig skräckvision om en stad där himlen är mörk, ett mörker av smuts och gifter från fabriken där de vuxna sliter och gnor från morgon till kväll.

"Min stad är en farlig plats. Viskande röster hörs i rören, ledningarna skär svarta sår i himlen. De leder till fabriken, stadens hjärta. Ingen vet vad som tillverkas där."

Fahlstedt skriver poetiskt och suggestivt och hennes illustrationer är riktigt kusliga. Jag läste boken för min sexåring och den fungerade jättebra.

Huvudpersonen är en flicka med mörka ögon, mörkt hår och knöliga knän. Hon har träffat en gammal man som berättat om stjärnorna som finns högt ovan de smutsiga molnen. Flickans mamma är nerbruten av ett meningslöst liv och utlämnad åt dotterns omsorger. Just den här dagen fyller flickan år. Hon hittar en bit skrynklig kartong i det skeva hemmet och följer uppmaningen som står skriven på kartongbiten.

På torget säljer äppeldamen frukt. Och där kommer de vidriga männen i parabolhattar. De spionerar på folk och ogillar när någon är glad eller fyller år. Flickan får hjälp att fly ner i underjordens rör.

"Önskeprickar" är spännande och välskriven. Den följer inte normen utan har en egen ton och ett vackert, vemodigt språk.

Gå till Whildes bokhörna

Av Stefan Whilde 02 maj 2011 13:27