Fotboll utan publik?

"Upploppen kring matcherna har varit legio de sista åren", skrev jag i artikeln "Sista matchen på Stadion?" i november 2009. En reaktion efter skandalmatchen mellan Djurgården och Assyriska då Djurgårdsfansen invaderade planen och en av dem slog ned en av spelarna från motståndarlaget.

"Domarna har fått bryta matcher för att rensa bort tillhyggen. Andra matcher har fått avslutas för gott. Arrangerande klubbar har fått betala dryga böter. Mycket snack om åtgärder har det varit - huliganlagar som i England, kraftiga stängsel kring planerna, spel på neutral plan eller utan åskådare - men mycket litet har blivit av".

Ingen vittnade och det tog över ett år att gripa den skyldige. Något straff har inte utmätts.

Igår var det dags igen. AIK-huliganer sköt i matchen mot Syrianska, knallskott mot en domare som träffades och fördes till sjukhus för grav hörselskada. Matchen avbröts och nu startar debatten igen om skärpta lagar, klubbarnas ansvar, böter, förlust av poäng etc. Straff i form av spel på bortaplan torde inte vara aktuellt eftersom AIK spelade på bortaplan.

Dagens Nyheters sportkrönikör Johan Esk som propagerat för att "bengaler" ska få användas på fotboll liksom på ishockey skyndar sig idag att försvara sig: "Jag fortsätter att med en dåres envishet hävda att fel använt är pyrotekniken livsfarlig, rätt använt kan det vara en stämningshöjare, som vid hockeyentreer". Han verkar hävda att det är brottslingarna som ska ställas till ansvar inte lagen eller den övriga publiken. Rätt så. Men hur många nördar har dömts och utestängts från matcher?

För min del tycker jag inte det behövs pyroteknik för att höja stämningen där huliganerna är inblandade. Vid Hammarbys matcher, som jag sett från TV:n, står publiken mangrant, hoppar upp och ned och skanderar "Hammarby, Hammarby!" i nittio minuter. Den städade publiken på BP:s, Häckens och Gävles matcher behöver inte läras upp att använda bengaler utan nöjer sig med att njuta av fotbollen.

Skattebetalarna verkar inte pigga på att betala de tusentals poliser som dessa huliganer orsakar, före matcher, under matcher och efter för att skydda andra. Landets poliskår kan inte vara fullt upptagna med att hantera idrottsevenemang.

För min del har fotbollen blivit en TV-sport. Flera kommer att inse att matcher där det finns huliganer i publiken är en risk att gå på. Kanske ska man övergå till att låta risktagarna och klubbarna tackla problemen? Hur klokt är det att sära publiken i särskilda klackar och sektioner. Hopar där deltagarna suggererar varandra till hat och fördömelse mot spelare, domare, ledare och fansen från motståndarlagen. De hetsas också av att vara observerade av vakter, publikvärdar och poliser och egon växer.

Det skulle bli slagsmål, vanligt folk skulle undvika att gå på matcherna och i stället se dem via TV:n. Vanliga fotbollsälskare skulle försvara sin rätt att gå på fotbollsmatcher, ta hand om vandalerna, gripa dem och vittna mot dem så de blir dömda och förbjudna att bevista matcherna.

Vad tycker ni?

Av Sten O. Andersson 26 apr 2011 15:38