Håkan Juholt måste avgå

Nej, jag måste säga att jag blir förbannad när jag läser storyn om Håkan Juholts särbo, om hennes bedrägerier mot sin före detta arbetsgivare. Jag anser att Håkan Juholt omedelbart ska avträda som ledare för ett av Sveriges största politiska partier. Brotten som hans särbo har begått är av, i sammanhanget, absurt allvarlig karaktär och de gjordes nyligen, alltså inte i någon avlägsen tid med några förmildrande omständigheter gällande till exempel ålder och inte heller på grund av något akut behov av pengar till ett behjärtansvärt ändamål. Juholt har valt att inte för valberedningen eller media berätta att personen som han delar sitt liv med inte bara har dåligt omdöme utan är värsta sortens tjuv. Det visar att han själv har dåligt omdöme, som inte låter ett sådant beteende få värre konsekvenser i sitt förhållande till henne än att han säger till henne att hon "måste stå för det och ta sitt straff".

Juholt företräder nu cirka trettio procent av svenska folket och är kanske vår nästa statsminister. Om någon vill ha en sådan position i samhället måste det få kosta det lilla priset att man tydligt tar avstånd från allt vad ohederlighet heter. Hur ska Åsa Lindgren kunna följa Juholt i representativa sammanhang? Hur ska hon kunna respekteras? Hur ska han kunna respekteras? Jag undrar vad det är frågan om nu, ska det inte finnas några krav längre på vem som ska sitta i Sveriges lagstiftande församling och företräda oss andra? Rasister och tjuvar är helt ok? Den enda förklaringen man kan hitta till att Juholt inte ska belastas av hans särbos omdöme är att det ju inte är Håkan Juholt som är skyldig till brotten utan just hans särbo. Men det är inte hans barn eller mamma till hans barn det handlar om, eller någon annan som är fysisk familj, utan en person som han väljer att leva med. Och vad gäller personer med den ansvarställningen som Håkan Juholt nu eftersträvat och fått, måste det vara uppenbart att det här inte är ok. Vad skulle han ha gjort? Helst lämnat henne när det uppdagades att hon hade gjort sig skyldig till brotten. Annars, lämnat henne när han insåg att han stod som kandidat till posten som en av Sveriges viktigaste politiska uppdrag. Eller, möjligen, ha berättat om det för valberedning och press, i förväg. Nu valde han att mörka. Vad beror det på? Visste han själv om bedrägerierna när de gjordes? Det kan inte uteslutas.

Jag rannsakar mig själv, vad har jag själv i min historia som skulle belasta mig i motsvarande situation? Jag begrundar min ilska och försöker tolka den. Känner en känsla av självkritik. Vad är jag för en bror duktig, som dömer någon annan som har sonat sitt brott? Men, nej, hur ooffentlig jag än är så lever jag själv på ett sätt som borde klara motsvarande granskning som den Juholt nu får och det som gör mig så förbannad är att någon annan, som indirekt inte har gjort det, försöker mörka sitt dåliga omdöme, låtsas som inget har hänt och anse sig som rätt person att företräda hela Sverige.

Av Carl Olof Schlyter 29 mar 2011 11:24