En gång underklass - alltid underklass

Det är verkligen underbart att tillhöra underklassen. Tänk vad jobbigt det måste vara att tillhöra medelklassen, eller ännu värre, överklassen. Tänk vilka krav man då måste leva upp till. Och så svårt att sova om nätterna. Att ha sin merca stående på garageuppfarten och hela tiden vara rädd för att nån ska göra inbrott, repa runt med med en skruvmejsel eller rent av stjäla bilen. Hur lugnt har inte jag det! Jag kan ställa min rostiga cykel här utanför och behöver inte oroa mig det minsta. Är det nån som lägger beslag på den så kan jag köpa en ny rostig cykel för 200 kr.

Jag var inne på nätet och kollade lite om taxeringskalendern. Om jag fattade rätt så tar man inte med såna fattiglappar som tjänar under 125 tusen kronor om året. Så där är jag alltså inte med. Livet är ju en tävling från början till slut. Medelklassen måste ha det rätt jobbigt med att försöka tjäna så mycket som möjligt och försöka överträffa varandra.

Nu är det så att världen är full av underklassare som vill bli medelklassare eller helst överklassare. Men 7 miljarder medelklassare är inte realistiskt. Det är då en himla tur att människan på sin höjd blir 100 år. Tänk när kineser, indier, afrikaner och sydamerikaner vill leva rikt. Och då betyder "en japansk härdsmälta inget mot en värld som består av arbetslöshet, armod och fortsatt tomma fickor" Richard Swartz: Vår tids religion DN 19/3 2011. Världen har fått en helt dominerade religion: Tillväxt. Det här kommer förstås att gå åt skogen. Men jag har ett rent samvete. Jag fortsätter att leva mitt liv som underklassare med ett minimum av ägodelar. Det går att leva ett rikt liv som underklassare.

Av Lennart Karlsson 21 mar 2011 09:40