sourze.se

Minns Förintelsen och det meningslösa hatet

"Alla säger att Förintelsen inte får upprepas, men just nu, just här, börjar hatet resa sig igen. Kanske inte i lika stor och rå utsträckning som under andra världskriget, men det finns, och det bara växer."

Om två veckor är det den 27 februari – Förintelsens minnesdag. En dag då man ska minns och hedra Förintelsens offer.

Vad är det egentligen som får en människa att ens tänka tanken att börja gasa ihjäl miljoner judar och "undanröja" dem som är emot en själv eller inte passar in? Det är en mycket sunkig handling och ett fegt sätt att gå till väga.

Adolf Hitler fick aldrig sitt straff. Han betalade visserligen med sitt liv, men han tog det själv eftersom han inte var människa nog att våga stå för vad han gjort. Däremot jagas och straffas hans vapendragare hårt. Det är svårt att tro att dessa numera åldrade män och i vissa fall även kvinnor mördat och torterat människor i flera års tid. De hävdar att de blev tvingad till sina handlingar, men det är inte sant, alla har en vilja och en möjlighet att säga nej!

Förintelsen var inte bara ett vanligt brott, det fanns en tanke bakom dessa hemska handlingar – Att utrota judar och andra oönskade för att skapa en arisk, ren ras! Dessa planer gick i kras då Tyskland förlorade kriget.

Men än idag fortsätter folk att försöka. Det bildas organisationer och grupper om vart annat i ett enda syfte – hat. Att hata och vara odräglig. Det är vad det går ut på. Att man ska vara vit i hyn och ha blåa, fina ögon, det är deras motto! Men jag undrar om det verkligen är vad det handlar om, eller om det är något annat. Makt, pengar, feghet?

Inte undra på att det ser ut som det gör ibland, om vi inte ens kan hålla sams inom Sverige. Jag säger och begär inte att alla ska älska varandra, det inte mänskligt, men vi kan åtminstone respektera varandra.

Alla säger att Förintelsen inte får upprepas, men just nu, just här, börjar hatet resa sig igen. Kanske inte i lika stor och rå utsträckning som under andra världskriget, men det finns, och det bara växer. Vi dödar nödvändigtvis inte varandra med gas eller gevär men däremot med ord, blickar och känslor. Och ibland är blickar tusen gånger värre än ett slag i magen.

Hur kommer det sig att en människa väljer att hata andra bara för att de har "fel" hudfärg eller på något annat sätt inte passar in bland "vanliga" människor? Vad är syftet med allt detta hat? Att hävda sig för att göra upp med en dålig barndom, har den mobbad i skolan eller var det bara för skojs skull?

Det är bara den som hatar själv som vet svaret.

Jag vet att mobbning är en stor faktor till att dessa missnöjesgrupper växer, så det är mobbningen som måste stoppas i första hand.

Att visa en människa uppskattning och respekt är något av de finaste man kan göra för en annan människa – tro mig. Om du bryr dig idag, bryr sig någon annan imorgon! Jag menar inte att vi ska stjälpa oss själva för att hjälpa andra, men vi måste försöka hitta en balans. Du lever som du vill, det är bara ett tips.

Att hata löser inga problem, snarare tvärtom – det föder nya. Som jag sa innan, man behöver inte älska allt och alla, men man kan respektera varandra och framförallt försöka acceptera varandras olikheter och se på dem som något positivt.

Även om folk hatar mig för mitt utseende, så hatar jag dem inte tillbaka. De har inte gjort mig nånting. Så jag har ingen anledning till att varken hata eller ogilla.

Jag bara önskar att det kunde vara ömsesidigt.


Om författaren

Författare:
Peter Tjäder

Om artikeln

Publicerad: 13 jan 2011 14:20

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: