Tack Sourze! Du fick mig att bry mig

I min bokhylla finns en smal bok som på ryggen är svart och vit, om denna tunna lilla sak ens kan kallas bok är diskutabelt. Jag vet inte hur jag fick tag på den men nån gång under fjortistiden så slank den in i mitt liv. Tror att det var någon gratisutdelning i svenskan. Mitt liv var kaos då och inte mycket nådde in i min alltför fullproppade hjärna, men denna tunna bok på cirka 60 sidor tog sig in i under pannbenet för att där bränna kvar ända sen dess.

Jag satte mig med knäna mot ryggstödet, såg ut genom regnigt bussfönster och sjönk ner i folks tankar om politik och livet i allmänhet. Höll med de röda, stenhårt. Tänkte inte så mycket varför bara att allt de sa lät jävligt rätt. Hade bara bestämt mig, rött är rätt allt annat suger och är bullshit. Nöjd var jag också, jag tyckte minsann någonting till skillnad från alla andra döda kor som stod och lapade i sig skitsnacket högern gav de. Världen var lika svart och vit som omslaget på boken.

Idag vet jag att det är farligt när du gör så för du lyssnar inte och därför är det så viktigt att lära sig att lyssna, tänka och sedan tycka. Det tar sin tid och först av allt måste du ju bry dig. Och som ung är det svårt att få en helhetssyn över vad politik är och samhället i stort. Har du inte redan en stark förankring till politik är risken stor att du inte ser kopplingen mellan gubbsnacket och ditt eget liv och således skiter alldeles tusan i vilket. Och att du skiter i politiken är det absolut farligaste som kan hända i ett samhälle, för det finns alltid någon som kommer tycka åt dig och kanske är den personen vettig men risken finns att den lika gärna är nazist/idiot/bindgalen. Därför är jag tacksam för vad Sourze gör. Ni får folk att tycka. Ni säger inte vad som är rätt eller fel, ni överlåter tänkandet till individen. Frihet är det viktigaste ord kan ge.

Sourze visade mig för åtta år sen nu att politik är vad du och jag tycker om saker och ting och vilken fjortonåring tycker inte saker? Och det var så häftigt att andra unga tyckte något! På teven var det bara en massa gubbar som stod i slips och kostym muttrandes om stadsbudgeten vad nu det var, vem bryr sig liksom? Men här var det nån häftig i nian som beskrev sin dag och jag fattade precis så kände jag igår fan, en tjej som sa nej till att äta kött, Hannes Westberg som förklarade varför han kastade sten i Göteborg och Gustav Fridolin som sa att vi unga faktiskt visst bryr oss! Alla de här texterna kommer jag ihåg än idag och varför jag gör det är för att de var skrivna på ett sätt som gjorde att jag kunde förstå. Och då blev politik sjukt intressant! Dock så verkade inte mina klasskamrater fatta de hade nog inte läst boken... Men en kan inte få allt! För mig var det fett värt ändå. För jag tyckte och ville något med världen och det kan vara ganska stort när du är på väg in i den.

Tryck en till bok vetja och låt den flyga ut i tonårshimlen för att där plantera frön som sedan växer sig starka och glöm inte att också unga ska däri skriva!

Det är roligt att tänka tillbaka på hur jag var. Roligt och lite skrämmande. Tänk om jag hade fortsatt att inte tänka och bara tycka? Men så fungerar inte livet. Idag har jag naturligtvis utvecklats, förhoppningsvis tänker jag innan jag tycker något. Jag har också klivit ner från borden. Jag skriker inte längre, bara ibland. Jag hatar inte världen men jag hatar fortfarande ondskans orättvisor. Jag älskar mycket mera. Men fortfarande bryr jag mig och säger vad jag tycker, det har inte ändrats. Och jag förstår att vi alla måste börja någonstans. Och Sourze för mig var du en fin början. Tack.

Av Isabel W. Sörensen 10 jan 2011 09:31