Ett arbete är ingen rättighet

Du kan inte kräva att få ett arbete. Det kravet innebär att du flyttar över ansvaret till andra. Du kräver då att företag, privata som statliga, myndigheter och organisationer skall expandera och öka produktionen för att uppfylla ditt krav, nämligen det på att få ett arbete. En expansion görs när det finns ett behov genom att efterfrågan på varor och tjänster ökar och att man därigenom måste anställa mer folk och eller automatisera verksamheten. Denna expansion kostar pengar som ägarna av företag, enskilda eller aktieägare, måste ta ur egen ficka eller låna. Statliga myndigheter, företag och organisationer kan göra detta genom skatter och avgifter som vi alla är med att betalar. Det är den privata sektorn, ägare och anställda, som finansierar den offentliga sektorn genom att betala skatter och avgifter. Staten skall således underlätta för företag att starta och expandera, aldrig själv driva egen verksamhet som motsvarar den privata sektorn. Detta har försökts flera gånger, det kallas kommunism och har ännu aldrig fungerat. Det har alltid slutat i diktatur, nöd, korruption och kaos.

Att kräva ett arbete innebär således att du direkt eller indirekt kräver att andra skall investera tid och pengar för att uppfylla ditt krav oberoende av om behovet av dina tjänster behövs eller inte. Detta är inte solidariskt! Du har själv ett ansvar för din egen försörjning och det kan du inte överföra på andra. Finns det inget arbete som uppfyller dina önskemål och krav får du själv skapa ett sådant arbete genom att starta egen verksamhet. "Men" säger du, "det kostar ju pengar och tar tid". Visst - men kräv då inte att andra skall göra det åt dig. Får du inget arbete med dina befintliga kvalifikationer är det din skyldighet att efter bästa förmåga utbilda dig, teoretiskt och praktiskt, för att få de kvalifikationer som efterfrågas. Dina kvalifikationer måste i första hand matcha de krav som arbetsmarknaden behöver och inte dina personliga önskemål.

Att utbilda sig till yrken där det är mycket svårt att få jobb är inte att ta sitt samhällsansvar. Man måste kompromissa! Att exempelvis utbilda sig till en målande konstnär och sedan kräva att samhället skall betala för att man skall överleva är naturligtvis fel. Konstnärslön, som är skattefinansierad, innebär att andra betalar oberoende av vad konstnären producerar. Då får man ha det som en hobby under tiden man arbetar med annat för att se om man kan tjäna pengar på det man allra helst vill göra. En duktig konstnär behöver inte stöd, han producerar det som kunder vill köpa, och eller investera i, och är samtidigt en aktiv marknadsförare. Många har en hobby som man skulle vilja kunna leva på, men arbetar med annat. Det är inte ovanligt att många efter några år kan börja leva på sin hobby.

Det är synd att det inte finns arbetslösa eller socialbidragstagare i exempelvis Norrland under hösten för då hade man sluppit lura hit asiater för att plocka bär i skogen under ett par månader. Personer som blir lurade på både bostad, lön och förmåner. Hade det funnits ledig inhemsk kapacitet, arbetslösa eller socialbidragstagare, kunde man skicka ut dessa i skogen för att plocka bär som motprestation. Men det är väl att ställa för stora krav, tyvärr. För dessa har ju krav på att få ett arbete som uppfyller många olika kriterier, eller? Man kan ju inte ta ett arbete som inte uppfyller dessa kriterier. Denna satiriska beskrivning gäller naturligtvis inte enbart Norrland utan hela Sverige.

Det har alltid varit viktigt att bygga upp sociala nätverk, numera även på internet. Den senaste undersökningen från SCB visar att tre av fyra får arbete via kontakter och personliga nätverk. Detta innebär att endast 25 får sitt arbete via Arbetsförmedlingen. Som egenföretagare sedan mer än 25 år vet jag vad jag talar om. Jag har läst drygt tusen CV, intervjuat cirka 250 sökande och skapat runt 50 arbetstillfällen sedan jag kom till Sverige. Om jag som arbetsgivare har två helt likvärdiga sökande till en tjänst, men den ena har gått arbetslös i ett år, medan den andra har jobbat som städare i ett år anställer jag denna. Självklart. Denna person har ju visat sitt samhällsansvar, visad anpassningsförmåga, initiativ och fått arbetslivserfarenhet. Glöm heller inte att volontärarbete inom vård, omsorg, skola och organisationer är betydelsefulla när man söker jobb. Är man arbetslös har man tid till denna typ av frivilligt arbete. Det lönar sig! Det finns inga dåliga arbeten, eller som många föraktfullt säger - lågstatusjobb, utan enbart arbeten som vi har fördomar om och som många anser andra kan utföra - men inte de själva.

Yrkeslivserfarenhet är något man får genom att arbeta inom ett yrke under flera år, arbetslivserfarenhet är den erfarenhet man får genom att arbeta oberoende av vad man arbetar med. Många säger att "Jag har 20 års erfarenhet av mitt jobb så jag kan det". Jag har flera gånger, om man skall spetsa till det lite, upptäckt att de inte har 20 års erfarenhet utan ett års erfarenhet 20 gånger om. Man har inte utvecklats under tiden utan kör på i gamla spår och med gamla kunskaper.

Sammanfattningsvis och upprepningsvis vill jag säga att finns det inget arbete som du vill ha, får du skapa det själv! Alternativet är att ta annat arbete där det finns behov oberoende av om det är ett så kallat lågstatusjobb eller inte. Samtidigt måste du även vara beredd på att flytta på dig eller pendla, dagligen eller veckovis. Gör nått själv - begär inte att andra skall göra nått.

Av Terje V. Löberg 21 dec 2010 09:16