Intern kritik och avhopp inom SD

Det är med intresse jag tagit del av Staffan Gisings avhopp från Sverigedemokraterna Expressen: Hoppar av SD - jämför dem med nazister. Det som gör hans avhopp lite extra intressant är att det inte sker av någon av de vanliga orsakerna, som till exempel att någon ertappats med fingrarna i syltburken.

Han förklarar i sin blogg att det i grunden heller inte är Sverigedemokraternas politik som han inte tror på, utan det som har skett är att han, något förenklat, tröttnat på partiets ensidiga och överdrivna sätt att föra ut denna politik. Han skriver bland annat följande i sin blogg:

"När jag på senast distriktsmötet försökte förklara att det faktiskt är Kristendomen som växer snabbast i Världen, så skulle jag naturligtvis vara tyst om det. Deras vinnande strategi var att endast klaga på muslimer, man generaliserar och gör ingen skillnad alls på människor. utan man ser varenda muslim som en potentiell "Usama bin laden" . Invandrare kan vi ta in, men fan inga muslimer."

Utöver sin kritik på den här punkten så menar Gising även att, bloggcitat:

"kulturen i partiet är skrämmande, och man verkar tro att politk är en inkomstkälla, och ett sätt att försörja sig. För den enda politik de verkar ha är att allt ont som sker i världen är muslimernas och islams fel. Man använder sig av samma retorik som Nazityskland gjorde mot Judarna."

För mig personligen är det fascinerande att läsa Gisings slutsatser om sin tid i Sverigedemokraterna. Jag kan av naturliga skäl inte bedöma hans kritiks bärkraft vad gäller kulturen i partiet eftersom det är något man måste vara både medlem och aktiv på en viss nivå i ett parti för att kunna bedöma. Jag kan dock säga, efter att själv ha varit mycket aktiv i Moderaterna på 80-talet, att visst finns det de som ser politiken som en karriärsmöjlighet och ett sätt att tillförsäkra sig såväl en god inkomst som bra pensionsvillkor. Att detta kan komma till ännu tydligare uttryck i ett litet och i dessa sammanhang nytt parti är knappast förvånansvärt.

Den del av hans kritik som däremot innefattar partiets taktik och strategi inför valet har jag däremot mycket lättare att ha synpunkter på, för det är exakt det Gising säger som för ett par månader sedan fick mig att för första gången ägna partiet mer än en förströdd tanke någon gång ibland. En av och kanske den tyngsta orsaken för mitt nuvarande engagemang är just den totala överdrivna ensidighet som kommit att prägla SD:s valrörelse.

Som det tydligen var tänkt så har det gått att skylla väldigt mycket på Islam och man har också gjort så konsekvent och mycket och ofta. Det är här jag tror att man begått sitt stora misstag. De redan frälsta är sällan ett partis bekymmer utan ett partis stora problem är att hitta och attrahera nya väljare, vilket SD också gjort med framgång enligt de opinionsmätningar vi matas med.

De väljare man får genom ett hårt kampanjande är sällan särskilt trogna sådana. Moderaterna kan från många valrörelser vittna om mycket goda opinionssiffror inför valet men då valdagen sedan kommit så har många av "opinionsväljarna" försvunnit och partiet gjorde i val efter val på 80- och 90-talen samt även 2002 valresultat som låg ett gott stycke under det mätningarna inför valet hade sagt. Jag tror att det mycket berodde på att man var duktiga kampanjmakare med budskap som förpackats enligt konstens alla regler och som sedan matats ut till väljarna. Det fanns alltid på något sätt ett nyhetens behag i detta som jag tror lockade till en början.

Men, och här kommer poängen som jag tror gäller även för SD, när Bo Lundgren till exempel för miljonte gången konstaterade att något som var fel i samhället berodde på det höga skattetrycket så hade han och partiet till slut sagt detta en gång för mycket. Till slut så drog människor den slutsatsen att även om mycket kanske kunde förklaras med detta, så kunde inte allt ha sin förklaring i skattetrycket.

Om man som Sverigedemokraterna vill etablera sig som ett "riktigt parti" så håller det i längden inte att i alla lägen och i alla frågor föra in invandrar- och flyktingpolitiken som skäl och orsak till och för allt som kan tyckas vara fel i ett samhälle. På de komplexa problem som ett samhälle möter i sin strävan efter att medborgarna ska få det så bra som möjligt, finns inte en enda förenklad patentlösning som kan åstadkomma nödvändiga förbättringar och förändringar. Efter en tid förväntar sig folk också att få höra en nyansering och en anpassning av budskapet så att det breddas och täcker in fler aspekter av alla de faktorer som sammantaget utgör våra liv. Att skylla allt på invandrare och invandring håller helt enkelt inte i längden. Kan till exempel någon av er som läser detta på rak arm påminna sig ett enda utspel eller uttalande av SD som inte handlat om invandring på något sätt?

Profilfrågor är bra, men det måste också finnas någon substans bakom profilen. Det blir annars ungefär som att på en nattklubb låta sig tjusas av ett utseende som i hög grad är åstadkommet med hjälp av smink. När det sedan tas av och den nakna verkligheten bakom fasaden visar sig vara tom och utan idéer för hur man lever utanför nattklubben så brukar det intresse som fanns försvinna väldigt fort.

I en valrörelse får man inte heller, i alla fall inte normalt, vara oemotsagd, utan de argument man för fram som kanske ingen brydde sig så mycket om i våras, kommer – om de andra partierna väljer det – att utsättas för en massiv granskning. SD kommer i en sådan situation till exempel inte längre att komma undan med sitt mantra om att "vi tar emot 100 000 per år".

Deras tankar om att återsända massor av invandrare ska ställas mot hur verkligheten ser ut och då kan man ställa sig frågan; hur många av dessa vill man göra sig av med? Totalt har antalet utrikesfödda i Sverige sedan andra världskrigets slut ökat med lite mer än 1 miljon människor. Av dessa har ungefär en tredjedel invandrat från de andra nordiska länderna, en tredjedel från övriga Europa och en tredjedel från icke-europeiska länder. Fler än en majoritet av dessa har bott i Sverige i minst 10 år och runt 40 har bott i Sverige i mer än 20 år.

Det som kan vara irriterande med fakta är att det är just det. Fakta. Svårt att komma runt, svårt att strunta i och omöjligt att förändra, för det är vad det är. Fakta.

Några ord slutligen om rasism. Som Gising säger i sin blogg så har han upplevt rent rasistiska uttalanden med avskyn tydligt riktad mot en grupp och även om man då möjligen inte har ambitionen att kränka och att vara rasistisk på individnivå, så kommer det återkommande, ständiga skuldbeläggandet av muslimer ändå att uppfattas såsom varandes rasistiskt just för att det inte tar hänsyn till att det faktiskt som exempel, finns muslimer som flyr muslimskt förtryck.

SD har helt enkelt i sin agitation och retorik gått för långt och det som pågår börjar likna den argumentation som nazisterna använde sig av i Tyskland på trettiotalet, men då mot judarna som på motsvarande sätt kunde skyllas för allt. Mycket intressant finns att hämta i det ämnet här. Dessutom finns det helt naturligt en kvardröjande och, påstår jag, kvarlevande rasism i partiet att ta hand om. Sådan som kommer till uttryck till exempel då ungdomsförbundet på finlandsresa brister ut i gamla tyska visor om jag nu ska formulera det lite snällt.

Här duger heller inte att ta på sig någon sorts prinsessan på ärten-attityd av att vara förorättade martyrer och oskulder i en orättvis värld. Det ni möter i det avseendet är bara samma sorts misstro som en före detta missbrukare möter då han eller hon försöker ta sig tillbaka till samhället. Det är samma misstro som möter en före detta fånge som på motsvarande sätt nu strävar efter att få leva ett vanligt, hederligt liv och slippa kallas kriminell för tidigare misstag.

I det avseendet så har ni absolut ingenting att gnälla över. Stämpeln är på samma sätt som för den före detta kriminella självförvållad. Skillnaden är att hur man än vrider på det, så har ni det som parti ändå f-n så mycket lättare att överleva än vad båda de andra någonsin kommer att ha. Ni kan ju tänka på den likheten i fortsättningen då det ska diskuteras missbruksvård eller kriminalpolitik!

Av Michael Gajditza 30 jul 2010 10:45