Fega advokater i Sverige

Det pågår en utredning om den äldre gruppen som varit utsatta för vanvård. Det finns en grupp idag som far illa inom den svenska barn- och ungdomsvården. Och det finns en grupp som ingen brytt sig i eller dem som hamnat mellan stolarna i samhällets orättvisor.

En fråga jag fått är om ekonomisk ersättning kompenserar bristerna eller förlusterna i ett system som skapat orättvisorna. Pengarna blir bara en muta från systemet men innebär ingen ursäkt, säger en ung medveten och arg person, som inte fått det stöd som behövts. Ja pengarna kan ses som mutor, men också samhällets skyldighet att på något sätt ersätta kanske inte för mig men för mina barn eller barnbarn. Det är en svår fråga inte om hur eller varför, utan för att ersättning också måste innebära skyldighet att göra något åt det rådande systemet.

Jag kan förstå skeptikerna till ersättning för förlorad barndom, lika väl som jag inte kan förstå det. Ett våldtäktsoffer får skadestånd, tyvärr bara så det täcker framtida eventuell terapi. Inte för lidandet eller utsattheten eller möjligheten att göra något av sitt liv den dag man orkar gå vidare. Jag anser att dem som utsattes för tvångssterilisering skulle ha ersättning, inte för som min vän sa "ersätta sitt förlorade kön", utan för den förnedring det innebar att som fattig eller utsatt tvingas till något som ingen i en mer lyckad klass behövde utsätta sig för.

Jag tycker att tvångslobotomerade skulle ha ersättning, inte för att de får tillbaks den del av hjärnan som skurits av, utan för att de på grund av fattigdom, utsatthet eller fördomar tvingades till detta. Det fanns inget som bevisade att lobotomi skapade ett bättre liv. Kompensation i pengar kunde ersätta det man inte fick möjlighet till, att i sin framtid skapa något man själv ville, eller framför allt välja det liv man ville leva.

Jag kan förstå dem som säger att så många människor utsätts för lidande, varför är just vårt ärende viktigare? Jag tror att det är viktigt med ekonomisk kompensation utifrån att staten som överhuvud tar sig rättigheter som är svårt för den lilla människan att slåss emot. Man kan inte framgångsrikt föra en kamp mot staten, utan att förlora. Det vet systemet, följdaktligen underlåter väldigt många människor att prova eller ens våga ta chansen.

Svenska advokater, till skillnad från sina amerikanska kolleger, tar bara fall där vinsten är solklar. Ytterst sällan satsar de sina resurser på att slåss mot systemet, för den som betalar har inte råd. Advokater vill tjäna pengar, inte prova nya fall eller flytta gränser. Kan man inte tjäna direkt är det ointressant, och där skiljer det skiljer mellan svensk advokatsed och amerikansk.

Jag tycker inte om det amerikanska systemet å andra sidan som driver frågor in absurdum, men jag skulle önska att det fanns en medelväg. En grupp samvetsömma, humanistiska jurister som förstod att se rättssystemet från en annan sida. Att våga slåss för den lilles rätt till upprättelse.

Pengar skapar inte i sig lycka, men för den som aldrig fått eller aldrig haft tillgång till utbildning, kunskap eller möjlighet, kan pengar vara ett bevis på att motsatta sidan gjort fel. Hur vi använder pengarna, ja det måste var och en avgöra. Det kan bli så illa att vissa dricker upp dem, det kan också bli som min vän Eugen, som köpte en båt och använde sina sista år till att med båten ta sig runt i Stockholms skärgård,

Vem kan döma och vilka ska döma? Den kränkta med resurser, en kändis, kan driva sin fråga. Det är inga problem med advokater i det fallet. En rik kan betala en jurist för att driva sitt skattemål och kanske vinna just därför. Den lilla inkomsttagaren som anser sig felbehandlad kan i bästa fall skriva ett brev till skattemyndigheten som bryskt avvisar med hänvisning till paragrafer etcetera.

Skulle en advokat gjort det lättare? Kanske. Jag tappade mitt körkort för många år sedan. Polisen sa det är bara att vänta i tre månader, det är ingen ide att anlita en advokat. Jag pratade med vår familjeadvokat. Han tog sig an frågan. Efter 29 dagar hade jag körkortet tillbaks. Vi fick komma till länsrätten och lägga fram vår sak. Normalt kallas inte den drabbade utan beskedet kommer via förvaltningsbeslut. Det är inte rättslig demokrati.

Förvaltningsdomstolar är farliga eftersom de underlåter den det gäller att föra sin talan. Oftast har man inte rätt till juridiskt biträde i förvaltningsdomstolarna, vilket gör att om det gäller socialtjänsten, den drabbade är utan chans. Sverige har i särklass det mest rättsvidriga domstolssystemet jag vet. Och inget parti är beredd att ändra förutsättningarna.

Därav tycker jag att alla som kan skall driva sina ärenden och kräva juridisk hjälp för att gå vidare. Just därför tycker jag att drabbade skall ha ersättning, inte för att de blir lyckligare, men för att samhället måste inse att man skanske måste förändra systemet, om man inte vill fortsätta betala ut skadestånd i all evinnerlighet.

Av Anne Skåner 15 jun 2010 02:32