I den nya tidens sagor heter trollet USA

En saga betyder egentligen helt enkelt "en berättelse". Sagans historia är urgammal och sagor har förmodligen berättats näst intill lika länge som mänskligheten funnits till. Man skiljer på folksagor som vidarebefordrats mellan generationerna via muntlig tradition och sagor med en viss bestämd upphovsman. Bland de folksagor som kan nämnas står kanske de isländska sagorna om gudar och hjältar i Norden i en viss särklass - åtminstone för oss som bor här i norra Europa. En sagoberättare under vikingatiden och långt in i medeltiden kunde ofta åka från hov till hov och berätta sina sagor och var alltid en välkommen gäst i vilken gästabudssal som helst. Kungar, drottningar, hövitsmän och de vildsintaste krigare satt trollbundna av de berättelser som sagoberättaren förde med sig.

Många är också de sagor som har en känd upphovsman. Redan från de gamla grekerna har vi bevarat Aisopos fabler där djuren ofta har en huvudroll. Djuren talar, de tänker, och i regel går det bra för dem, eftersom de är förnuftiga. Vi har legendariska sagoberättare som Bröderna Grimm, H C Andersen, med flera. Samtidigt har senare forskning konstaterat att många av de sagor där vi tror att vi känner upphovsmannen egentligen har indiskt eller kinesiskt ursprung och är betydligt äldre än vi tidigare trott. Sagorna har funnits länge, länge...

I sagornas underbara värld finns alltid en stark prägel av moral och etik. Gemensamt för sagorna är att de innehåller en konflikt mellan det onda och det goda... Det onda personifieras ofta av styvmödrar, häxor, jättar eller troll, medan det goda ofta symboliseras av små oskyldiga och snälla barn, tappra prinsar, riddare eller snusförnuftiga bondpojkar. Ofta gör dessa bondpojkar en oändlig klassresa, då de på grund av sin ärlighet och duglighet vinner både prinsessan och halva kungariket. På samma sätt finner ibland den fattiga torparflickan kärleken hos den vackre prinsen och slutar som drottning.

Min barndoms sagor står klara i mitt minne. Det var "Hans och Greta", "Pomperipossa", "Rödluvan", "Askungen" och "Törnrosa", för att bara nämna ett fåtal. I mina föräldrars bokhylla stod "Tusen och en natt" som innehöll en sagoskatt som egentligen är oändlig.

Generationer av människor av alla nationaliteter har fängslats och njutit av sagans innehåll och ibland har budskapen säkert bidragit till att forma karaktären hos dem. Budskapet är enkelt: Var arbetsam, enkel och hederlig så får du framgång.

Men även i dag skrivs sagor. Och även i dag står konflikten mellan det onda och det goda i fokus. Det onda representeras nästan undantagslöst av USA. Det varierar dock något. USA:s president har i sagorna orsakat den katastrof som inträffade den 11 september 2001 där han medvetet mördade 3 000 människor för att han skulle få ställa till ett krig där ytterligare någon miljon människor skulle dö! Det är mycket värre än häxan i Hans och Greta" som egentligen bara var sugen på ett par småungar.

Den nya tidens sagoberättare har också bestämt att den fruktansvärda jordbävningen på Haiti, som kostade ett par hundratusen människoliv, är iscensatt av USA. I den sagan är inte presidenten speciellt utpekad - det kan ha varit CIA eller helt enkelt någon galen vetenskapsman som satt igång det hela. Men sagoberättaren vet i alla fall att hela katastrofen sattes igång i USA. Hela historien är betydligt värre än när styvmodern ville förgifta Snövit med ett äpple, vilket fram till nu var det värsta illdåd jag kände till.

Och så fortsätter sagorna att spridas.

Skillnaden mellan de gamla och de nya sagorna finns emellertid. Den onda kraften finns kvar även i dagens sagor. Förr var det styvmödrar, häxor, troll och jättar - nu är det USA. Men den goda motpolen har försvunnit i och med riddarväsendets och prinsarnas avskaffande. Det är också ont om rättskaffens bondpojkar och torparflickor.

I dag är i stället den goda kraften begränsad till sagoberättaren själv! Lite torftigt tycker jag.

Av Göran Langevi 17 maj 2010 11:46