Rykten på nätet kan förstöra när du söker jobb

Rykteshantering, rätt nätidentitet och sökmotoroptimering SEO på webben blir allt viktigare för kändisar och medborgare som blivit måltavlor för arga bloggare.

Både sociala medier och de etablerade mediernas nätversioner har blivit betydelsefulla kanaler för både information och desinformation. Samtidigt ligger lagstiftningen som borde skydda individer från förtal och ärekränkning efter och illasinnade rykten om enskilda personer eller företag kan därför snabbt spridas och etableras som "sanningar". De drabbade kan ofta inget göra förrän efteråt. Problemet är att det som är sant inte är lika spännande som rykten. Korrekt information får därför mindre uppmärksamhet. Ändå måste personen eller företaget som råkat illa ut agera snabbt och beslutsamt "when the shit hits the fan".

Stephanie Goldberg skriver i en artikel på CNN den 29 mars hur yngre jobbsökande allt mer oroas av att kompisar lägger upp ofördelaktiga foton från fester på sina bloggar och att många i efterhand raderar texter och ändrar alias för att osynliggöra sina privata eskapader och åsikter. Det är inte utan skäl som allt fler utövar denna försiktighet på webben. En undersökning från december 2009 utförd av Microsoft visar att hela 79 procent av rekryteringskonsulterna i USA söker på nätet för att få en uppfattning om sina kandidater. 89 procent av rekryteringskonsulterna i USA anser att det är en god idé att googla jobbsökande och en mycket hög andel har förkastat kandidater på grund av vad de funnit på nätet. Samma undersökning visar att de oroar sig för att finna graverande livsstilsorienterad information. Få konsulter tar sig sedan tiden att undersöka om det som står på nätet om en person verkligen stämmer.

I artikeln i CNN citeras rekryteringskonsulten Dan Eggers vid Partners Marketing Group. Han säger: "Vi googlar deras namn, kollar in LinkedIn, Facebook och Twitter". Han poängterar att det mest handlar om att kontrollera arbetslivserfarenheten hos kandidaten och att man inte lägger för stor vikt vid vad andra skrivit om personen, men hur lätt är det att kontrollera en persons arbetslivserfarenhet baserat på vad som står Facebook och hur kan konsulten undgå att inte påverkas av rykten och negativa skriverier? I valet och kvalet mellan två kandidater, vem kommer konsulten att välja när bara den ene drabbats av negativa skriverier?

Det här betyder rimligen att rekryteraren sannolikt väljer den kandidat som "känns" bäst framför den som "känns" mindre bra. Beslutet baseras i det fallet på magkänsla istället för en rationell bakgrundskontroll av vad som står på webben. Det bör även innebära att rekryteraren ibland väljer bort den kandidat som annars hade fått jobbet.

Microsofts undersökning visar samtidigt att långt ifrån alla rekryterare redovisar att ett avslag baserats på vad de funnit på webben. I Tyskland meddelar endast 36 procent av rekryterarna att vad de fann på webben låg till grund för ett avslag. I konflikträdda Sverige kan vi anta att siffran ligger långt under 36 procent eller kanske till och med nära noll.

Stockholm Handelskammare och InfoTorg genomförde en enkätundersökning, som besvarades av 1 404 respondenter under januari och februari 2010, om hur företagen gör bakgrundskontroller vid rekryteringsprocesser. Den visar att 25 procent idag kontrollerar vad som står på webben om en person genom att googla. Runt 10 procent kontrollerar även Facebook och bloggar. "Det finns så mycket man enkelt kan kontrollera själv i offentliga register, sociala medier och andra kanaler", säger Patrik Attemark, VD för InfoTorg. Lågkonjunkturen och den tuffa arbetsmarknaden leder till fler sökanden per jobb, vilket har ökat kravet på noggrannhet.

Hälften av företagen menar att kandidater har ljugit om sina meriter och mörkat information om sig själva. Det har lett till att enkla sökningar på Google och i sociala medier ökat avsevärt, säger Johan Treschow, ansvarig för ekonomisk analys vid Handelskammaren. Att inte ha kunskap om den man anställer kan bli en dyr affär är den vanliga uppfattningen hos både företag och rekryteringsbolag. Målet – att undvika kostnader och problem – helgar därför medlen.

Det här betyder att kandidaterna bör ha rätt att dels få reda på om rekryteringsbolaget använder webben inom ramen för sin urvalsprocess och dels få veta exakt varför denne fått avslag om information på webben låg till grund för beslutet. Om den enskilde individen inte får veta det kan webben få funktionen som "angiverimedia" där illasinnade skribenter kan skriva precis vad som helst – ofta anonymt – utan att någonsin själva bli kontrollerade.

Nätet fungerar idag allt mer som beslutsunderlag inte för att välja kandidater, utan för att välja bort dem.

I en artikel i Sydsvenskan tillfrågades några studenter om deras syn på nätkontrollerandet. De menar att kontroller på nätet är ett osäkert verktyg och att en människas bakgrund och värderingar bäst låter sig undersökas i ett möte. Problemet är att om rekryteringskonsulten, som sitter som ett filter mellan kandidaten och företaget, redan googlat och bildat sig en felaktig uppfattning om kandidaten kommer den sökande aldrig ens att få vara med på en anställningsintervju hos uppdragsgivaren.

Vad kan du göra för att neutralisera falska rykten och desinformation? Läs mer om 13 åtgärder till full kontroll på min blogg.

Av Torbjörn Sassersson 26 apr 2010 13:14