Samåkning till Bangkok, någon?

Vulkanens hotfulla ansikte gapar emot mig på flera tidningssidor, det ser ut som ett spöke och det är det väl också. Underjordens spöke som hånler och kan knäcka oss med lite aska och hålla ofattbart många människor stilla i oviss väntan. Är det här bara början? Ska den börja spruta eld också? Ska den andra vulkanen också börja bråka? Ska vi alla råka riktigt illa ut, är det den sista tiden nu? Eller tar vinden hand om askan och flyttar det farliga så alla strandsatta kommer hem och vi med biljetter kommer ut och bort dit där det var tänkt?

Två dagar har jag suttit i telefonkö till och från, men såklart har jag inte varit ensam om det. Jag kom fram en gång i fredags förmiddag, troligen skulle min flight gå lördag eftermiddag eller kväll, jag blev erbjuden att få pengarna tillbaka. De som skulle åkt innan hade fått sms och blivit ombokade. Alla vet ju att askmolnsspöket finns kvar så jag behöver ju inte berätta att jag är kvar i Göteborg.

Flera tusen har blivit ombedda att stanna hemma och på flygplatserna råder en kuslig stilla tystnad. Jag åkte ut på Landvetter. Det var inte svårt hitta parkering, men priset var det samma som alltid, 25:- i timmen. Det stod en lapp inne på terminalen om att det som inte kunnat hämta sin bil i tid på grund av rådande läge kunde skriva ett brev och förklara för att slippa böter.

Alla är oförberedda och ja, det är klart, det är ju första gången i världshistorien. Städarna på Landvetter hinner ta igen mycket och kan ägna sig åt uppgifter som försummats länge och har fortfarande jobb berättade de, men de bävar för kalabaliken som kommer att bryta ut den dag luftrummet öppnas och passagerarna alla stormar hit samtidigt.

Jag tänker mycket på min vän Gessa som bor på Island, det är annat än att inte kunna flyga det. Hon bor i den svarta askans kärna med hotet om nya utbrott som hänger över familj och allt de äger. Jag får inte kontakt, men läser om hur de går med gasmask nu även inomhus och hur allt omkring i deras omgivning är svart.

Jag fick just höra en solskenshistoria, lilla Anton på 12 som varit strandsatt ensam på flygplatsen i London har nu fått skjuts med svensk skolklass på väg hem till Gotland.

Priserna ökar, det är gyllene tider för långfärdsskjuts av svarttaxi ut i Europa. Jag läste just ett inlägg av en som nu höjt sitt pris på en plats i sin bil från Göteborg till London till 3 500 kr på grund av den stora efterfrågan. Bra är att det finns en sida eller fler på nätet där man kan mötas och ordna samåkning. Skjutsgruppen på Facebook har en tråd som kallas "vulkanresor". Om du vet någon som sitter fast kan det finnas hopp om hjälp där.

Samåkning till Bangkok är nog inget att tänka på skulle jag tro, eller? Nån som vill cykla kanske?

Av Bente Wikman 19 apr 2010 09:35