Utse Maria Abrahamsson till justitieminister

Beatrice Ask M verkar kunna andas ut. De lila kuverten tillhör ju förförra veckans nyheter, och stormen verkar ha lagt sig efter hennes så kallade pudel. Eller pudel förresten, samtidigt som hon betonade att det inte handlade om ett lagförslag så insisterade Ask på att de starka reaktionerna berodde på att det är valår.

Jag och säkerligen många andra borgerligt sinnade personer kan intyga att upprördheten handlar om något helt annat. För precis som riksdagskandidaten Maria Abrahamsson M konstaterar på sin blogg så hade det varit omöjligt att som borgerlig tiga om justitieministern varit socialdemokrat och åsidosatt rättsäkerheten genom att tala om lila kuvert för misstänkta men ej dömda sexköpare.

Borgerlige bloggaren Johan Ingerö påtalade i samband med Asks felsteg att signalerna varit ganska defensiva från justitiedepartementet under hela mandatperioden. En rad lagförslag för mer lag och ordning har presenterats, av vilka kraftfullare insatser mot ungdomsbrottslighet och hårdare straff för vålds- och sexualbrott förtjänar att nämnas. Men förslagen har knappt marknadsförts överhuvudtaget, och den idépolitiska konflikten mellan oss som är övertygade om det personliga ansvarets betydelse och de som skyller brottsligheten på sociala orsaker och ”samhället” har hamnat i skymundan. Detta är allvarligt eftersom avsaknaden av en grundläggande debatt om rättspolitiken riskerar att skapa en känsla av att vi inte tar till oss den frustration som finns över att polisen inte kommer för att undersöka ett inbrott, att våldsbrottslingar är ute i det fria efter ett år eller att makthavarna verkar stå handfallna inför sociala oroligheter.

När kriminologen Jerzy Sarnecki var ute tillsammans med Björn Fries S och som vanligt hävdade att hårdare straff inte spelar någon roll för brottsbekämpningen, så var det inte Beatrice Ask utan min egen partiledare Göran Hägglund KD som gav svar på tal om varför straff spelar en viktig roll för att markera samhällets strävan efter att skipa rättvisa när ett brott har begåtts. Samtidigt som jag välkomnar Hägglunds inlägg i debatten och hoppas att en kristdemokratisk offensiv i rättspolitiska frågor ska leda till en kristdemokratisk justitieminister på sikt, så konstaterar jag att det var andra än justitieministern som tog del i denna angelägna debatt. En borgerlig regering ska vara mer aktiv i debatten mot vänsterns flathet än vad justitieministern har varit, oavsett om de med krav på lag och ordning kallas ”brölhöger” i moderata medlemstidningar eller inte.

I spåren av de lila kuverten har det på sina håll dykt upp en diskussion om behovet av en ny justitieminister. Namn som nämnts i sammanhangen är tidigare justitiekanslern Göran Lambertz, rättspolitiska talesmannen Johan Pehrson FP, nämnda Maria Abrahamsson och advokaten Peter Althin KD. Det är en intressant diskussion med tanke på justitieministerpostens potentiella tyngd.

En person som är utbildad jurist, som står för fler poliser och rättvisa straff kombinerat med respekt för den personliga integriteten och ett rättssäkerhetspatos och som därutöver har personlig integritet och en kommunikativ förmåga som gör att den rättspolitiska värdekonflikten mellan borgerliga och rödgröna blir fullt synlig för väljarna – så skulle en kravspecifikation kunna se ut inför en framtida justitieministerutnämning. Det finns i mina ögon endast en person bland de nämnda som lever upp till samtliga dessa kriterier: Maria Abrahamsson.

Göran Persson talade inför en regeringsombildning om att han skulle ”toppa laget”, en toppning som i efterhand kommit att betraktas som en klassisk överdrift. Om Fredrik Reinfeldt någon gång avser att fylla uttrycket med substans, så kan Maria Abrahamsson bli ett av de starkaste korten.


Följ ungdomspartiledarnas debatt på Sourze här

Av Charlie Weimers 12 apr 2010 11:32