Låt svenska trupper stanna i Afghanistan

Ju närmare valet vi kommer, desto större plats börjar de riktigt tunga ämnena som till exempel försvarspolitik ta i debatten. Ska Sverige ha kvar sina trupper i Afghanistan? Partierna är splittrade i frågan.

Det är viktigt att belysa att detta inte är någon lätt fråga att lösa. Problemen i Afghanistan har knappast någon lätt lösning, det är nog alla överens om, och därför motsätter jag mig de politiska aktivisternas odrägliga kamp för en enhällig principfast metod i den här frågan. Att vi av princip alltid ska vara där, eller att vi aldrig ska vara där. Det må låta bra på pappret, men det fungerar inte i verkligheten att fatta beslut grundat på principer.

Även om Sverige inte deltog i starten av kriget, så borde det vara vårt globala ansvar att hjälpa till att bygga upp landet igen, detta i enighet med Miljöpartiets politik om globalt ansvar. Detta är något jag återkommer till senare.

Vi måste ställa oss frågan vad som händer i ett realistiskt scenario där alla trupper börjar lämna Afghanistan. Det som med all sannolikhet kommer att ske då är att talibanerna tar tillbaka makten för att återinföra det kvinnoförtryck och den diktatur som den islamistiska regimen står för. Då kommer landet att hamna ännu längre bort än någonsin från den demokrati som vi från början ville uppmuntra och USA kommer att trappa upp sin krigföring och bli aggressiva. Detta är ett scenario jag inte vill ha, men tyvärr något som många militärstrateger och experter nu förutspår.

Vi ställa oss jämte USA. Vårt nuvarande engagemang är delvis samorganiserat med USA, men det finns ändå vissa marginella skillnader. Den amerikanska generalen MC Crystals plan är att "vinna afghanernas förtroende för att vinna kriget", med andra ord – vinna kriget genom att vinna deras hjärtan, inte genom att vinna över dem millitärt.

Enligt undersökningar stödjer majoriteten av Afghanerna insatsen och vill att vi ska vara där och skydda dem. Undersökningar visar också tydligt att Sveriges soldater har högre förtroende än USA:s då de ofta är lågutbildade, med låg social kompetens och dåligt psyke. Här vill jag då tillägga att vikten av det sociala bandet mellan soldater i städerna och lokalbefolkningen är oerhört stor. I Afghanistan betyder det allt, förtroende bygger på att man stannar och småpratar på gator, visar tillit, och så vidare. Detta är något som de amerikanska soldaterna oftast är dåliga på.

De svenska soldaterna däremot har ofta bra utbildning i hur man hanterar sociala relationer i det millitära, de har bra kunskaper om människor och om afghanernas principer och värderingar. Ska vi då dra oss ur, och låta USA:s illa betrodda trupper få ännu mer inflytande? Nej, detta är inte rätt väg att gå. Svenska kvinnor och män är beredda att offra sina liv i hopp om att göra livet mer drägligt för dem som lever under ohållbara förhållanden. Även om vi andra runt omkring inte är beredda att göra samma sak ska vi väl inte hindra dem från att göra detta? Borde inte staten och samhället göra allt för att ge dessa människor förutsättning att lyckas med detta? För mig är det en självklarhet.

Vi kan inte se världen i svart eller vitt, krig eller fred, vapen eller inte vapen. Denna situation är mer komplicerad än så och kräver såväl förtroende och långsiktigt bistånd, som millitärt försvar för lokalbefolkningen och respekt gentemot de civila. En början till en lösning på ett stort problem. Vi i Miljöpartiet och Grön ungdom har global solidaritet som fundament i vår politik. "Solidaritet mellan alla världens människor" är en av miljöpartiets grundprinciper. Och för att visa solidaritet med ett folk i nöd, borde vi överföra denna solidaritet i handling.

Av CV Reimers 12 apr 2010 12:12