Att vara moralisk i ett omoraliskt samhälle

Jag minns tydligt ett ögonblick, från när jag var ganska liten och befann mig på bilsemester i Europa, hur det i något sammanhang talades om att "arbeta svart". Rent instinktivt reagerade jag negativt på det, trots att jag inte var äldre än kanske 14 år. Jag visste kanske inte ens vad "arbeta svart" betydde, men det lät instinktivt fel. Klingade falskt, liksom. Det jag dock förstod var att det handlade om att inte betala skatt, "som alla andra"... att smita undan sitt ansvar i någon vidare bemärkelse.

Ett annat minne är något om "Roger Akelius" och så kallad "skatteplanering", ett ämne som han tydligen hade skrivit böcker om. Jag fick veta att svenska staten ville förhindra sådan planering och få "planeraren" att framstå som en brottsling. Lagar och förordningar skrevs om, såvitt jag då förstod.

Allt är ju oftast svart och vitt, eller hur? Den goda staten mot den onda enskilde, eller hur var det nu? Vad händer till exempel om det finns onda enskilda, som arbetar för den goda staten? Vad händer vidare om det finns goda enskilda, som inte vinner gehör i olika sakfrågor och som trakasseras av staten? Oskyldiga som döms.

Tänk om dessa goda enskilda då blir onda på riktigt och... bevare oss väl... gör revolt mot den ruttna staten? Bara en tanke. På sätt och vis förståeligt i så fall.

I vuxen ålder har mina värderingar i detta avseende förändrats radikalt och jag frågar mig varför. Jag är i grunden samma person som då, vilket innebär att något annat måste ha förändrats. Det är en logisk slutsats. Vad är det då som har förändrats? Jo, det faktum, den "detalj" att jag har drabbats av statens angrepp på mig som enskild medborgare, helt omotiverat dessutom.

Jag har, för att gå in på "detaljer", ålagts att betala 28 000 kr för motpartens mina barns mor rättegångskostnader, till den så kallade ”Rättshjälpsmyndigheten”, för umgängessabotage som mina barns mor har utfört mot mig under ett drygt års tid. Med umgängessabotage menas att en förälder inte följer en lagakraftvunnen dom om vårdnad, boende och umgänge. En annan generellare term är ”domstolstrots”.

Mina barn idag 12 och 10 år bodde hos mig, varannan vecka torsdag till tisdag under nästan fyra års tid. Jag har följt dem sedan födseln och klippt av deras navelsträngar dock inte mentalt tydligen. Plötsligt upphörde umgänget, utan någon som helst förklaring i slutet av januari 2009.
Jag ville då pröva den lagakraftvunna domen, genom att begära verkställighet i tingsrätten.

Mot bakgrund av detta: Är det då omoraliskt, om jag inte vill betala 28 000 kr för att jag inte får träffa barnen?

Lagtexten i Föräldrabalken, från 1949, säger att vårdnadshavaren det vill säga barnets mor, på grund av hennes kön och mitt civilstånd: ogift har skyldigheter vad gäller umgänget mellan barnet och föräldern, som barnet inte bor hos alltså umgängesfölräldern.

Det gör att jag vill återkomma till vad jag skrev i ingressen: hur blir det med moral, när man själv drabbas av oförrätter och omoral? Vem bestämmer vad som är "moraliskt" rätt, och finns det en objektiv statlig moral, som står i kontrast till min subjektiva? Man behöver uppenbarligen inte sträcka sig längre än till Föräldrabalken i lagboken, för att hitta djupt oetiska, omoraliska och kränkande avsnitt.

Det är Sveriges lag jag nu beskriver! Emellertid en lagtext från just 1949, med andra ord alltför gammal för att tas på allvar, kan jag tycka... subjektivt sett.

Till sist: en idé för framtiden lyssna nu Skatteverket. I Sverige, liksom i många andra länder, så vet inte medborgarna vilka poster skattemedlen går till. Varför inför inte Skatteverket omgående en ny deklarationsblankett, där alla skattepliktiga människor vilket inte innebär endast svenska medborgare, utan även dem med uppehållstillstånd, som jag har förstått själva får välja vilka poster de vill betala skatt till?

Min tanke går ut på att varje skattepliktig individ ska kunna kryssa i de skatteposter som han/hon tycker förtjänar pengar och kanske även kan fördela skattebeloppet mellan de olika posterna.

Vad sägs om den idén? Minns var du läste den först.

Av Liolin Vernram 30 mar 2010 10:14