Svenska fängelser fulla av bokstavsbarn

Ulla Sarja menar i sin artikel som publicerades i går i Sourze, att många fängelsekunder har hamnat utanför i samhället på grund av att de tidigt stämplats som värstingar snarare än som neuropsykiatriskt funktionshindrade. Sarja menar att det, bland svenska lärare, fortfarande är alarmerande dåligt med kunskap om dessa barn och ungdomars särskilda problem: "Även om man skulle tro att denna problematik tas upp på lärarutbildningen verkar sanningen vara en annan. De flesta lärare har inte några som helst kunskaper om neuropsykologiska funktionshinder", skriver Sarja.

Sourze bad några personer på viktiga positioner i samhället, inom psykiatri, juridik, politik och utbildning att uttala sig om innehållet i Sarjas artikel. Vi undrade om de ställer sig bakom Sarjas analys, att en så stor andel av de som sitter i fängelse har neuropsykiatriska funktoinshiner, och om det kan bli fråga om en framtida situation motsvarande till exempel barnhemsbarn i Sverige och aboriginer i Australien, där samhället måste be en grupp människor om ursäkt för att vi behandlat dem på ett oförlåtligt dåligt sätt:

Johan Franck, verksamhetschef, Centrum för psykiatriforskning, Stockholm:

"Tyvärr saknas tillförlitliga data om detta, även i ett internationellt perspektiv. De publicerade undersökningar som finns baseras på relativt små urval, och från olika miljöer t ex olika slags fängelser med mycket olika typer av intagna. Det finns ett behov av större undersökningar, och Kriminalvården i Sverige och även andra länders motsvarande myndigheter arbetar aktivt för att få bättre underlag.

Tills dess får vi utgå från de data som finns. Mycket talar i dessa studier för en överrepresentation av ADHD och andra utvecklingsrelaterade kognitiva funktionshinder autismspektrumstörningar, Apergers syndrom m fl bland fängelsedömda. Procenttalen är dock osäkra."

"Jag har arbetat i domstol över 30 år innan jag blev JK och under den tiden kan man - förenklat - säga att förklaringsmodellerna när det gäller personer som begår brott gått från att handla om social bakgrund till medicinska/neurologiska förklaringar. Jag har själv, för nu säkert mer än tio år sedan, varit på en större konferens där ADHD och liknande problem diskuterades av läkare och jurister just utifrån frågor om hur dessa unga kan få hjälp och hur man ska undvika att dom hamnar i kriminalitet. Att det behövs både forskning och konkreta åtgärder av myndigheter för att hjälpa dessa ungdomar är klart. Och det kan säkert vara så att om bättre insatser hade satts in och det funnits bättre kunskaper så skulle man kunnat hjälpa åtminstone vissa av dem som idag i vuxen ålder hamnar utanför samhället eller i kriminalitet. Men frågorna är svåra och för egen del tror jag att både bakgrund och personliga erfarenheter men också medicinska förklaringar kan finnas med i det enskilda fallet. Det viktiga är att alla som arbetar med dessa frågor gemensamt försöker få fram kunskap och sedan tillämpa den så att unga människor med problem får den hjälp dom behöver för att få ett så bra liv som möjligt."

Av Redaktionen Sourze 18 mar 2010 16:26