Anna Bergendahl vann – vad var det jag sa!

Jag håller till viss del med åsikterna, som jag hört att en del andra har, om att Salem Al Fakirs låt "Keep on walking" kanske hade känts som ett säkrare kort för en bra placering i finalen i Oslo, men jag tycker att Anna Bergendahl och hennes ballad "This is my Life" kan fungera rätt så bra. Givetvis är den inte precis den typ av låt som folket ute i stugorna fastnar för, men vi vet nu att svenska folket i stugornas smak som fungerar på hemmaplan, inte längre fungerar i eurovisionsammanhang. Årets två bästa exempel är Orsa Spelmäns och Pernilla Wahlgrens renodlade schlagerlåtar, som trots att den sistnämnda kom till finalen, inte hade någon som helst framgång, åtminstone inte i tävlingen, men ni ska få se att dessa låtar kommer att få framgångar i Sverige. Några tidigare exempel på detta med folket i stugornas utdöende talang för att välja rätt låtar för Eurovision är Martin Stenmarcks "Las Vegas", Charlotte Perellis "Hero" och Malena Ernmans "La Voix" bl.a.

Årets vinnarlåt är en snygg popballad och den är modern. Detta i förening med den där lilla oskuldsfulla utstrålningen som den lilla leksaksdockan Anna Bergendahl har, skulle faktiskt kunna fungera. Min enda reservation om Anna Bergendahl är att hon alltid verkar vara nervös första gången hon sjunger. När hon sedan har gått vidare eller vunnit har hon sjungit mycket säkrare andra gången. I Oslo får hon inte två chanser, så jag hoppas att hennes managers har lite valium bakom scenen i Oslo. Men skämt åsido, så visste jag redan när jag hörde Anna sjunga första gången i Idol att det var fråga om en blivande stjärna. Jag fick en del skit från läsare här på Sourze som inte hade en susning om Annas potential. Då skrev jag att hon har ett problem med sin nervositet och att om hon kan övervinna den kan hon inom ett par år vara med i Melodifestivalen och göra bra ifrån sig. Om jag får lov att skryta lite så är det inte den första gången jag haft rätt. Jag hade också rätt om Darin Zanyar efter sitt första framträdande i Idol 2004.

Darin visade vilken fantastisk artist han är, men jag kan säga med säkerhet varför han inte vann. Det berodde på två saker; dels att han framstod som mer "vuxen" än tidigare och därmed förlorade många av sina småtjejfans som istället röstade på Ola och Eric Saade, dels på grund av att "You’re out of my life" helt enkelt inte var någon superlåt. Det var Darin som artist som lyftade låten, men det räckte inte. Dock fick han en hedersam 4:e placering, precis som Lisa Nilsson, i 1989 års Melodifestival, och han borde vara nöjd.

Salem al Fakirs "Keep on walking" var en bra tvåa och han ska vara nöjd, för tvåan i Melodifestivalen blir alltid den bäst säljande. Att delta i Melodifestivalen i år var ett bra karriärssteg för "Fakiren". Det där är en kille som kommer att gå långt på den svenska pophimlen och att kunna göra så med ett namn som "Salem al Fakir" i gulblåa Sverige är bevis på att integrationen i vårt samhälle fungerar - åtminstone i nöjesbranschen.

Jag måste saga att jag inte förstår ståhejet kring Eric Saades "Manboy" och Olas "Unstoppable". Ola hade aldrig någon chans och tyvärr så tror jag att han kommer att bli som Magnus Carlsson, som deltog flera gånger men aldrig vann Melodifestivalen. Ola borde istället starta en duo eller trio typ E.M.D Som solo artist finns det inte plats för honom i den lilla begränsade svenska popbranschen. Och det beror, åtminstone just nu, på Eric Saade. Okej, Saade är en bra artist med en lysande framtid, men låten var en vanlig popschlager och det var en jäääääävla tur för oss att vi inte valde att skicka den till Oslo. Minns ni en liknande låt som vi alla trodde på och som floppade rejält i finalen? Det var Martin Stenmarcks "Las Vegas" och trots duschen som Eric Saade får i slutet av sitt nummer hade han riskerat samma öde som Stenmarck. Sådana låtar går bara inte hem i Europa numera. Men jag säger så här; den grabben har en stor framtid som artist, och han bör återkomma och vinna nästa år, dock inte med en schlagerpoplåt. Förresten jag kan inte låta bli att säga detta; lyssna på den låten igen och medan refrängen rullar sjung i era huvuden ABBAs "Gimme Gimme Gimme" så ska Ni se var låtskrivarna fick sin inspiration ifrån.

Timoteij hade svårt att konkurrera i det starka utbudet. Min åsikt är att det berodde, dels på att endast en av de tjejerna kan sjunga, de andra är bara körsångerskor och låten är lite för schlageraktig. Men det var en bra låt och jag gillade den och den fick en heders femteplacering. Tjejerna har all anledning att vara nöjda - de kommer att få massor av jobb i sommar och de kommer säkert att göra flera TV-framträdanden.

Andreas Johnssons låt växte nu när man hörde den igen och han gjorde ett bättre framträdande i Globen än i delfinalen. Han blev den franska juryns favoritlåt, men ni ska veta en sak om Frankrike - det landet är ökänt för att ha en musiksmak som skiljer sig markant från resten av Europa. Jag tycker nu i efterhand att Andreas Johnsson åtminstone borde ha slagit ut Eric Saade och Timoteij, och även om han inte säger det så tror jag inte att Johnsson är särskilt nöjd med sin sjätteplats. Kom ihåg att jag tippade att han skulle hamna i nedre hälften av låtarna i Globen.

Jessica Andersson är en skitsnygg tjej som tyvärr såg lite konstgjord ut i finalen. Ett tips till henne: du passar bättre i svarta kläder. Men skit detsamma det är hennes låt som det ska handla om. Det här var definitivt, enligt min smak, den snyggaste melodin i hela tävlingen, åtminstone när det gäller balladerna, men texten var, som jag redan skrivit i en annan artikel, urusel. I en artikel i Skaraborgs Läns tidning 13 mars tillbakavisade textförfattaren Kristian Wejshag, min kritik om texten genom att stolt berätta att han fick sin text godkänd av sin engelska svåger. Ja du Kristian, din svåger har säkert bekräftat att det inte fanns några grammatiska fel i din text. Men det skrev jag också! Vad din svåger inte hade förmåga att kunna bedöma var den konstnärliga sammansättningen av textraderna. De hade min svåger i London heller inte kunnat göra. Du får helt enkelt acceptera att din text var urusel och den förstörde Dille Diedricsons superbra melodi. Nästa gång bör du vända dig till Ingela Pling Forsman eller någon som behärskar den konstnärliga engelska som krävs för att författa en bra engelsk text till en sådan här stark melodi eller också ska man hålla sig till svenska.

Att Pernilla Wahlgren kom sist var väntat. Jag tror t.o.m. att hon själv väntade sig att hamna på jumboplatsen. Det var uppenbart och det finns ingenting att säga om den saken förutom vad jag redan skrivit tidigare, nämligen "varför deltar du i Melodifestivalen alls Pernilla? Du behöver inte det!"

Och nu till kvällens stora besvikelse, åtminstone för mig, nämligen Peter Jöbacks nästsistplacering. Det är samma placering som han fick i 1991 års Melodifestival. Den gången grät han och trodde att hans sångkarriär var över, men jag var en av dem som tröstade honom och resten är historia läs min artikel om Jöbacks melodifestivalhistoria här Jag har kritiserat texten i låten "Hollow" därför att det går inte att säga "I’m Hollow" på engelska. En del svenskar har fattat, medan andra inte har fattat och jag orkar inte förklara längre, förutom att säga, att det är mitt språk och det behöver inte verka som skryt om jag hävdar att jag kan engelska bättre än svenskfödda. Peter Jöback var, tillsammans med Andreas Johnsson och Darin, de proffsigaste artisterna i årets Melodifestival och trots den bisarra texten var låten värd en högre placering än en 9:e plats.

Årets Melodifestivalfinal bestod av tio stycken mycket starka låtar. Det fanns faktiskt inte en enda dålig låt, förutom Kristian Weishags urusla text till "I did it for love" förstås. Vägen dit, d.v.s. att välja fram dessa tio starka bidrag var ganska krokig, för vi TV-tittare blev utsatta för en hel del påfrestande skitlåtar innan dessa finallåtar valdes. Frågan är nu vad vi har för chans i Europa? Strax efter TV- sändningen fick jag ett sms ifrån en Östeuropeisk kollega som hade sett sändningen. Sms-et lydde så här: "Den Svenska Melodifestivalen var ointressant. Trista Låtar. För många ballader och inga showstoppers. Tyvärr har ni ingen chans i Oslo" - Mitt svar blev att i Sverige bryr vi oss mer om vår inhemska tävling än den stora europeiska tävlingen. Om min baltiske kollega har rätt eller fel återstår att se, men att jag säger att vår inhemska tävling betyder mer för oss än Eurovision Song Contest är definitivt ingen överdrift. Men trots det säger jag nu så här: Tack Gode Gud att eländet är over, och jag kallar det för "eländet" därför att den svenska Melodifestivalen onekligen har överlevt sig själv och blivit för stor. Resultatet är att många har tröttnat och folkfesten förminskats och att det nu är dags för SVT att hitta på ett nytt koncept. Det ska bli spännande att se om detta sker.

Lycka till i Oslo Anna Bergendahl!

Anna Bergendahl vinner Melodifestivalen 2010:

Av William Butt 14 mar 2010 16:29