Jag är ingen man, sa du...

Jag är ingen man
Som kan älska dig
Som en kvinna.

E du bara för dum
För att vara bra för
Dej själv?

Eller va är det för fel på syskonkärlek?

Å det här är
ju bara för dumt
va skulle det vara för fel
på syskonkärlek

det du säger mej
då du med kärlek
tittar mej djupt i
ögonen
håller kvar mej
i din famn
är ju bara

Jag är ingen man
som kan älska dej
som en kvinna

Nej det där
Har jag lagt ner
Allt är bra jag är totalt lycklig
Ensam är bäst
I alla fall nu tycker du.

Älskade tokiga lillebror
Tänk att jag skulle
Få rätt i min intuition.
Men jag lovar dej
- det är så okej
Det är ju så självklart
Den högsta kärleken för dig
Just syskonkärlek du klarar den perfekt

Det är det som är svaret
Det står så klart just nu att se.

Din lyckligaste stund
Den dag du friade och fick ditt ja.
Ingen av oss två
tvekar på det
varken då eller nu

Du står med mer
Än ditt krossade hjärta
I handen min vän
Du säger att jag är modig
Och tror att du själv
Omöjligt kan läka

Käraste älskade
Lillebror...
Vi gör så
Jag stannar lite till
Kallar en middag för en middag
Och inte en date
För älskade tok du håller ändå kvar
Ber mej stanna

Jag är bara ingen man
Är dina ord
Ingen man som kan
älska dej som en kvinna.
Men vet du va
det är just det som är okej,
jag möter dej där,
där du är.

Ja du är lite tokig
Och för dum i bland
För att vara bra för dej själv

Men jag älskar dej.
Det var inga tomma ord
Att du ville gifta dej
Det var din dröm
Din högsta önskan
Det var som du sa
Så många gånger
Du försäkrade
Det är inget fel på dej
Det är på mej det är fel
Bedyrade du då
Du grät och bad
Mej stanna.
Och jag stannade i tålamod
Av kärlek
Tills du samlat mod
Att rycka loss
Och släppa fri.

Efter år i kamp
Mot rösten inom dej
Som tala om för dig
Att du aldrig skulle räcka till
Så släppte du mej av kärlek fri

För du är ingen man
Som kan älska
Mej som en kvinna

Ser inte du - lilla toker
Att vi nu är tillbaka
Presis där vi började
Med den lilla skillnaden bara
Att vi bytt plats och roller
För då för länge sedan
Var det jag som sa
Jag är ingen kvinna
Som kan älska dej
Som en man
Jag kände inget mer än syskonkärlek
Va spelar det för roll
Va kärleken heter
Du tar min hand och håller om
Och i det ligger egentligen allt
Va kärlek och trygghet är
Allt va vi två rädda människor
Någonsin sökte i varandra
Rädda att inte få vara med
Livrädd att bli lämnade
Att inte duga

Älskade underbara fina
Jag ser klarare nu
Jag mer självkänsla
Mer självinsikt att se
Va som ligger hos mig
Och likaså va som inte gör det
Du kunde inte förändra inuti mej
Det kunde bara jag
Fast du hjälpte mig
få syn på det.

En livlina fanns alltid
Nej du lämnade mig aldrig
Helt totalt
Telefonen du lämna kvar
Gav lite kraft
Att hålla mig flytande
Precis ovanför vattenytan

Vi har båda två så sätt smärtan
i den andra
och så jädra gärna
önskat ta bort det onda.
För varandra göra det bättre

Av B. F. 05 mar 2010 10:44