Jagad

När Adam såg den efterföljande mörkblå bilens registreringsskylt tittade han till lite extra, och gjorde sig beredd att trycka gaspedalen i botten. ”Vilken privatbilist har 000 som registreringsnummer?” Tänkte Adam. Den svarta Ferrarins motor mullrade med ett härligt dovt ljud som lät som ett lejon på jakt, och de vita skinnsätena var oklanderligt rena. Nyckeln hade ersatts av två silvriga trådar hårt hopsnurrade i varandra. Adam svettades och tittade om och om igen i backspegeln. Vad var det Pelle hade sagt om privatsnutar nu igen? Jo visst ja, att de ofta hade udda konstiga registreringsnummer, och att de hade en stor antenn mitt på taket. Adam tittade igen, och jadå där satt den, mitt på taket, stor och tjock. ”Som en fucking jävla pil rätt upp i himlen” tänkte han och ökade farten lite. Den blåa bilen bakom följde tätt efter. Det kunde inte vara mer än några meter mellan dem. Mitt ute i landsbygden mitt på dagen. Hur konstigt är inte det? Undrar vad han gör om jag svänger? Den sprillans nya svarta skönheten svängde snällt som hans härskare ville, och snart befann de sig inne på en liten avtagsväg. Tätt bakom kom den andra bilen som hade svarta rutor och en förare som bar keps. Adam drog med handen över håret som var vått av svett. Vad skulle han göra? Han hittade ju inte på det här förbannade stället. Han måste tillbaka till huvudvägen på något sätt, men hur? DÄR! Äntligen!

När Adam om igen åkte på den svarta dallrande asfalten som kokade i solskenet log han för sig själv. Nu jävlar skulle det bli åka av! Håll i dig! Först gasade han lite lätt för att kolla om den andre följde efter, och det gjorde han. Adam såg att föraren som kom efter honom öppnade sin sidoruta och bara väntade på den blinkande lampan som skulle tala om att det var en privatsnut. I sitt inre kunde han redan se rubrikerna i morgondagens tidning. ”Biltjuv togs på bar gärning”. Han tryckte ned gaspedalen ytterligare. Ferrarin svarade snabbt på kommandot och for iväg i ett moln av sand som fortfarande fanns kvar på vägen efter att vinterröjarna sandat. Den mörkblåa bilen ökade farten om än lite tvekande.

Adam såg att han fortfarande var förföljd och ökade ytterligare, men kände att tunnelseendet började komma och ruskade på huvudet för att låta ögonen klarna. ”Jaså du, du vill leka?” Tänkte han när inte lampan kom upp på taket. "Då skall vi se hur duktig du är" sade Adam för sig själv och ökade tills mätaren stod och darrade på tvåhundratjugo. ”Undrar vad poängen är med att göra så här?” Tänkte han och syftade på den andres beteende. Det är säkert en gröngöling som är nyutexaminerad. Risken med sådana var att de ofta klappade på en när de fångat sitt byte. ”Nehej du! Mig skall du inte ta!” Adam kände adrenalinet pulsera och stampade takten till låten de spelade på radion. Han tänkte inte stanna. Aldrig! Adam följde vägen med blicken en bit framåt och såg att de närmade sig ett område som hade lite varierande terräng. "Där skall jag lura dig din jäkel" sade han högt och slog med sin hand i ratten.

Adam hinner aldrig se att vägen svänger i en skarp kurva, och hinner knappt registrera smärtan innan han svimmar. Den efterföljande bilen med en något smutsig registreringsskylt vars nummer är AOD 008 stannar tvärt och ur kliver Jesper som är knappa tjugotre och hängiven ferrariälskare. Chockad ser han den vackra bilen totalt demolerad och springer snabbt fram till förardörren för att försöka öppna den. Medan han sliter i bilens alla dörrar slår han 112 och skriker "Det är akut! En man har kört in i berget. Var jag är? Ingen aning. Ni får väl använda gps:n. Skynda er för bilen kan börja brinna och han sitter fast. Vad jag heter? Jesper Almqvist! Skynda er!"

Adam öppnar stönande ögonen och ser genom en blodslöja en ung man med svart adidaskeps som desperat sliter i hans dörr.

Av Anitha Östlund Meijer 19 feb 2010 13:30