Bengt Westerberg – ditt "förlåt" är bara ynkligt

Denna artikel är min kommentar till Bengt Westerberg och Ulf Kristerssons artikel: "Det finns bara en sak att säga: förlåt" som publicerades på nyhetssajten Newsmill 2010-01-18.

Jag vill hävda att Bengt Westerberg talar i egen sak när han tillsammans med Ulf Kristersson skriver en artikel och på de samlade svenska myndigheternas vägnar säger förlåt till de före detta fosterbarnen som har givit sina vittnesmål till Vanvårdsutredningen. Att först axla all denna skuld och sedan framföra ett enkelt "förlåt!" känns futtigt. Allt detta lidande som har genomlevts av dessa människor och sedan förväntas de förlåta de som har svikit dem och de som har varit vållande; myndighetspersonerna och fosterhemsföräldrarna.

Bengt Westerberg kunde inte ha varit okunnig om vad som hade försiggått, försiggick och fortfarande försiggår i Konungariket Sverige, eftersom han hade varit och var politiker på toppnivå och innehade ämbetet socialminister perioden 1991-1994. Att nu nästan tjugo år efteråt komma med ett slitet litet "förlåt!" känns bara ynkligt!

Bengt Westerberg kallar sig liberal. Liberalismen predikar frihet för folket, det är en av dess hörnstenar. Fast i Sverige verkar all annan frihet ha fått ge efter för kravet från de välbesuttna på frihet från att betala skatt till det offentliga. All borgerlig politik i Sverige är direkt underställd kravet på skattelättnader för de som äger mest i vårt land, allt annat är sekundärt eller försumbart.

Tillbaka till artikeln som de skrev, och deras första tes, att vissa föräldrar inte kan ta hand om sina barn och ge dem "rätt" uppfostran. Just denna rätta uppfostran verkar var otroligt viktig för dem, fast de undviker att utveckla vad denna rätta uppfostran består i, för det skulle kanske låta cyniskt för läsaren. Det talas om det "sociala arvet" som om det var något hemskt, utan att specificera vilket socialt arv det är som är hemskt, för det skall ju läsaren redan veta. Det hävdas att föräldrar inte har automatisk rätt till sina barn, vilket är ett fullständigt vidrigt uttalande och ett tecken på en människosyn som jag trodde sedan länge inte uttrycktes i det offentliga rummet. Naturligtvis har föräldrar automatisk rätt till sina barn fram tills dess att de gör något oförlåtligt misstag som förverkar den rätten. Men en sådan enkel sak verkar ligga högt över herrarnas förmåga till humanistiskt tänkande. Det finner jag skrämmande, att presentera en sådan människosyn i vår upplysta tidsålder!

Vidare hävdas det att det skulle vara ett svårt beslut för myndighetspersoner att tvångsomhänderta ett barn. Detta påstående är en medveten och direkt lögn skriven av politiker med vana att förvanska sanningen. I de få fall som har uppmärksammats i media har det framgått med all önskvärd tydlighet att socialarbetare har fattat beslut om tvångsomhändertagande av barn med en lätthet som om det gällde att köpa en ny kanariefågel för att den gamla låg död i buren i morse. Det hävdas att det måste finnas regler och kompetens, fast utan att fastslå om det faktiskt förhåller sig på det viset, vilket det bevisligen inte gör, grundat på de fall som har uppmärksammats. Det staplas en massa högtidliga ord på varandra som i slutänden betyder just ingenting, eftersom det inte finns någon lag som reglerar det.

De erkänner att de visste om det som de i början hävdade att inte fick förekomma, vilket då gör dem medskyldiga. Om Bengt Westerberg visste om det här när han satt som socialminister, varför agerade han då inte för nitton år sedan? Och, när alla gamla synder är avtäckta, varför ageras det inte mot det som fortfarande händer i vårt land – omotiverade tvångsomhändertaganden av barn? Barn som godtyckligt rivs upp ur en trygg hemmiljö med föräldrar som älskar dem, fast ibland bara en ensamstående, för att placeras hos totala främlingar som inte bryr sig om dem och som definitivt inte älskar dem. Detta sker på grund av de höga arvoden som betalas ut till fosterföräldrarna, som oftast är släkt med eller vänner till någon socialsekreterare, annan tjänsteman på socialkontoret eller ledamot av socialnämnden.

Denna smutsiga handel med barn som är att jämställa med slavhandel och ett klart brott mot FN:s deklaration över de mänskliga rättigheterna, fortgår med oförminskad omfattning i vårt land. Det är en stor skam! Oftast är motiveringen för dessa tvångsomhändertaganden den samma nu som då, att föräldrarna är fattiga och behöver få ekonomiskt stöd, socialbidrag. Andra orsaker kan vara att föräldrarna tidigare har haft problem i sina liv men nu har stadgat sig med sina barn, fast myndighetspersonerna har inte glömt och beslutar sig för att agera i preventivt syfte, att ta ifrån föräldrarna deras barn för att de inte skall uppfostra dem till att bli lika asociala som de själva var när de var unga. Hela detta tankesätt avspeglar en absolut vidrig människosyn och en misstro mot människors förmåga att kunna bättra sig och skapa sig ett nytt liv och att kunna ge sina barn en god uppfostran, vilket de i allra flesta fall kan och klarar av.

Om nu de borgerliga partierna är så angelägna om att spara skattepengar, varför då inte plocka bort de totalt onödiga fosterhemsplaceringsarvodena och låta barnen få komma hem till sina föräldrar? Detta kan jag inte förstå! Troligen är de rädda för att stöta sig med sina förmodade väljare inom socialtjänsten, denna gigantiskt utbyggda myndighet.

I övriga Västeuropa skrattas det åt Sverige och deras godtyckliga tvångsomhändertaganden av barn!

Av Stephan Sjögren 20 jan 2010 10:37