Växthuslängtan... och annan längtan

Tiden vi är tillsammans kan fungera som ett växthus för tillväxt, om vi lär oss att behandla varandra och oss själva med respekt och acceptans, dela både tankar och handlingar.

Vi kan lära oss att styra uppmärksamheten och därigenom bestämma hur vi påverkas av omgivningen. Fokusera på det du uppskattar mest. Det påverkar hur du känner. Det du väljer att se kommer att växa av uppmärksamheten. Låt inte det negativa fylla hela horisonten. Tillsammans blir man sårbar och behöver hanteras varsamt. Låt inte ett fel förstöra allt gott. Alla gör vi fel, men är inte bara fel för det. Gjorde det ont, våga läka, förlåta kanske förstå och framför allt känna igen. Tänk på vad vi gjorde varandra av gott och vad det fick oss att växa.

Man kan inte se om man inte har fullt fokus, det är så mycket information i varje möte. Det gäller att använda alla sinnen och att ge full uppmärksamhet, för att hålla kvar det som fanns i början, för ett fortsatt bra tillsammans.

All kärlek du fått finns inom dig. Kärlek är det dyrbaraste av gåvor, det förgyller allt och kan inte mäta sig med något materiellt.

Beskriv utan att tolka. Var på det klara med vad du tänker och känner. Det som kommer ifrån mej själv grundar sej på mina erfarenheter, mina önskningar och mina egna värderingar, det är det som avgör hur jag reagerar. Det kommer inte ifrån den andra. Tankar och tolkningar behöver inte vara sanna. En känsla är bara en känsla.

Man kan bli rädd för att en situation påminner om en annan händelse. Döm inte människor eller klassa ner någon annan. Glöm inte bort att inte döma dej själv.

Livet slutar om du slutar drömma, hoppet slocknar om du slutar tro, kärleken tar slut om du slutar bry dej. Vänskap tar slut den dagen du slutar bry dej. Så dela detta med den du anser vara din vän.

Min underbara fina långt där inne i ditt skal av skydd, min önskan högre än något vore att få se ljuset i dina ögon och känna värmen i din kram återvända.

Du är innerligt saknad. Livet är sig inte likt utan dig i min värld. Förlåt snälla jag försökte bara stå upp för mig själv och bad om hjälp i ett försök att rädda oss. Det är inte alltid man är så klok. Det är inte alltid man kan se klart. Jag ville aldrig såra dig.

Ett hus, hur vackert det än är, blir först ett hem då det av kärlek och gemenskap fylls.

Av B. F. 12 jan 2010 22:13