Är Luciatåget en utdöende tradition?

Jag satt på knä vid soffbordet och hade den senaste halvtimmen sneglat på klockan några gånger för att inte missa programmet jag väntade på. Det är tre ljus som lyser klart i adventsstaken och andra levande ljus står strategiskt utplacerade i vardagsrummet och mörkret utanför har varit markant de sista timmarna. Jag ropar uppför trappan att nu börjar det och efter fem minuter kommer plikttroget min tonåring ner för trappan efter att han sagt till sina medspelare på "wow" att han snart återkommer. Den lille äter lite av godiset som står framme och mitt ansikte lyser upp när bilden på tv:n strålar av ljus och det blir Luciatåg från Växjö Domkyrka.

Det tar inte många minuter förrän den store säger att han inte har någon relation till Lucia och snabbt drar sig upp till ovanvåningen igen. Jag ryser inombords över alla välkända sånger som jag sjunger med i så gott jag kommer ihåg. Ibland blir det lite väl mycket nynnande vilket den lille med ett skratt kommenterar.

Innan på dagen hade vi varit nere och handlat apelsiner, röda band och nejlikor som sedan smulades ner i ullmattan och det blir små svordomar när vi trampar fel. Nere i affären var det inte tillstymmelse till uppvaktning av Lucia. Inga små barn med långa nattlinnen och inte heller hade affärsbiträdena glitter i håren. Jag skruvade lite på mig och såg till min fasa att det hängde många tomtedräkter och linnen på stativet. För några år sedan när jag skulle handla till mina barn var de alltid slut och förra året hade den store och hans kompisar lekt med den lilles strut vilket medföljde ett stort detektivarbete så han slapp vara den enda utan "hatt" i Luciatåget.

När jag satt där och såg ut som en glad skolflicka på knä bredvid soffan funderade jag på om den uteblivna entusiasmen hade att göra med att jag bara har söner. De har aldrig gått Lucia här hemma och den lille var mäkta ursinnig när han tvingades gå med "klänning".

Jag kommer ihåg när jag var liten och vi alltid gick Luciatåg på gatan där jag växte upp. Min mamma höll varje år i detta och grannarna släckte ner och tände levande ljus när gatans barn med inövad ny repertoar ställde alla sina skor innanför dörren och tågade in. Det var en tradition och något vi såg fram emot, och då speciellt att få vara Lucia. Jag glömmer inte heller hur jag och några klasskamrater både killar och tjejer ordnade ett spontant Luciatåg och gick till brandstationen och några äldreboenden när vi gick i sjuan. Det blev väldigt uppskattat även om brandmännen såg ut till att hellre förkovra sig i det som visades på tv:n.

Barnen var som sagt måttligt intresserade och jag undrar hur det är med traditioner idag. Har alla dessa skilsmässobarn traditioner och har föräldrarna tid att ordna traditioner? Den lille satt i alla fall snällt kvar medan jag uttömde årets sångsolo och jag mös inombords till det som förde mig tillbaka till min barndoms traditioner.

Av Birgitta Stiefler 13 dec 2009 23:04