Vården opererar utan mariginaler

Vi hade en Makthavare på operationsbordet härom veckan. Frestelsen att utnyttja situationen var nästan outhärdlig.

- Linda, har vi kvar av det bästa narkosmedlet?
- Nej, vi får inte köpa in sånt längre, det blev för dyrt… vi har bara den där gamla sorten nu igen, hoppas datumet inte gått ut….
- OK. Hämtar du diatermiapparaten Pia?
- Det går tyvärr inte, den är upptagen på en annan sal just nu. Vi hade fler, med de har gått sönder, och vi fick ju avslag på vår begäran om pengar till nya. Men det går förhoppningsvis bra ändå… bara han inte blöder för mycket.
- Ni kan börja söva, så ringer jag på kirurgen.
- Borde inte han äta först? Han har ju jobbat i ett helt dygn nu utan rast, och såg alldeles blek ut när han kom ut från den förra operationen.
- Ledsen, men vi har fem operationer efter den här på vår sal, vi måste köra på för att slippa stryka patienter. Vi har ju blivit ålagda att trolla bort köerna innan nyår…

Närå… naturligtvis fick denne patient det allra bästa bemötandet, och personalen gjorde förstås sitt yttersta för att ge personanpassad, säker och kvalificerad vård, trots köer, personalbrist och krånglande utrustning. Som alltid. Som för alla. Men det måste gå fort och vara billigt, helst nästan gratis. Och kvalitet och säkerhet ska ökas såklart. Köerna ska bort samtidigt som personalen minimeras.

Är det NÅGON, förutom aningslösa politiker, som tror på den gamla sagan längre? Kanske gjorde vi oss själva och hela samhället en björntjänst genom att ge Makthavaren en trygg och positiv upplevelse av sin operation? Så att han kan fortsätta leva i sin illusion om att vården är i världsklass trots sparkrav och personalminskningar?

För just så är den ljusskygga sanningen; Vi balanserar på kanten. Det hänger på gärsgår’n. På det berömda håret.

Vi har bra resurser, kompetent personal och adekvat utrustning. Vi ger bra och trygg och kvalificerad vård… så länge allt går på räls. Men vad händer när två akuta problem uppstår samtidigt, mitt i lunchavlösningarna HALLÅ!!! Vi måste få äta!? Det vill varken makthavarna eller allmänheten veta. Inga glädjekalkyler i världen kan trolla bort det faktum, att om du försöker göra två saker samtidigt, blir kvaliteten avsevärt sämre. Och om du försöker vara närvarande på två ställen i samma sekund, kommer du att upptäcka att fysikens lagar fortfarande står över teoretiska, ekonomiska, amatörmässiga beräkningar om vad som borde vara möjligt att uträtta. Den som tänker få livshotande, akuta komplikationer, ombedes alltså härmed förlägga dessa till vardagar säkrast måndag-torsdag klockan 08.00- 11.00 eller 13.00-16.00.

Vi KAN inte fortsätta att planera för att allt ska gå enligt beräkningarna, dag ut och dag in. Har det över huvud taget NÅGON gång i världshistorien hänt, NÅGONSTANS, att allt gått helt enligt planerna i ens en veckas tid?

Att inte ha några som helst marginaler är ett ständigt stress- och orosmoment för oss som arbetar i vården. Och en stor risk för våra patienter. Vi står ju där med ansvaret för dessa människor som, i de flesta fall, litar på oss, vilket leder till att vi gör allt som står i vår makt för att "maskera" bristen på marginaler. Naturligtvis vore det mest effektfulla sättet att få makthavarna att vakna upp, att ställa till det riktigt ordentligt. Att visa den nakna, obehagliga sanningen, utan smink och illusioner. Men det kan vi ju inte göra, eftersom vi har såväl yrkesstolthet, som ansvar för och omsorg om våra patienter. En dag är det jag, eller mitt barn, eller min mamma som ligger där.

Vi sitter i rävsaxen, och politikerna litar blint på att vi kommer att kämpa till sista blodsdroppen för att patienterna inte skall drabbas. Vi kan inte protestera i handling, men det är vår förbannade skyldighet att protestera i ord.

Nästa gång är det mig det gäller. Eller dig.

Av Ia Stina Jonholt 08 dec 2009 12:31