Tankar från förvirrad medelålders kvinna med ADHD

Jag, en medelålders kvinna, fick diagnosen Autism med ADHD i vuxen ålder. Allt föll genast på plats, allt det jag tidigare inte förstått. Det förklarade varför det alltid uppstod missförstånd. Jag kan helt enkelt inte tillgodogöra mig det svenska språket, svårare än så är det inte.

Jag är mina tankar och mina tankar är mig och utan mina tankar blir det inga handlingar. Mina handlingar är resultatet av mina tankar. Därefter får jag ta konsekvenserna.

Det var dagen efter skrivkursen som egentligen inte är någon skrivkurs, men som jag upplevde som en skrivkurs. För mig är det en kurs men inte enligt kursledaren, som inte heller är någon kursledare. Förvirrande, förvirrande, förvirrande… att något jag upplever som en kurs inte är en kurs. Hela livet är en kurs i att lära sig nya saker och kunna ta tillvara på dessa lärdomar.

Nåväl, åter till den förmiddag då jag träffade en av kursdeltagarna som undrade om jag visste vad jag skulle skriva om. "Ja", sade jag, "det finns hur mycket som helst att skriva om, återge bara din fråga här till mig och vårt samtal och skriv om den som exempel".

Själv har jag flera ämnen/händelser jag skulle vilja skriva om men för mig är det fråga om beslutsångest om vilken händelse jag ska skriva om. Nåja, det löser sig säkert när jag börjar skriva.

Jag är ingen "känslomänniska" men det utesluter inte att jag inte går på min magkänsla. Jag har andra kvalitéer. Folk som inte förstår det här med ADHD försöker i all välmening få mig att göra sådant som jag helt enkelt inte kan utföra på grund av en brist hos mig. Det är bara så att vissa människor har anlag för vissa saker och andra människor har anlag för andra saker. Skulle man till exempel försöka få en byggnadsarbetare att bli hjärtkirurg? Knappast! Min så kallade "logik" får inte ihop det, hur mycket jag än anstränger mig, att inte människor förstår detta självklara. Så hur ska så kallade "vanliga" människor med så kallad "vanlig logik" förstå det självklara i att en person med ett osynligt handikapp saknar vissa färdigheter, likväl att inte vem som helst har anlag för att arbeta inom kirurgin.

Jag engagerar mig i människor och deras öden när de blivit utsatta för övergrepp hos myndigheter. Det är min förbannade skyldighet som medmänniska att göra något åt en situation när jag kan och vet hur jag ska tackla problemet. Jag är förbannat bra säger flera oberoende personer. Måtte jag bara kunna vara ödmjuk en annan brist jag har för det är en gåva jag fått att kunna formulera mig i skrift när det brister så fatalt i att formulera sig verbalt. Detta ger mig enorm tillfredsställelse, speciellt när jag vinner mot myndigheter för en annan persons räkning.

Mina funderingar i nuläget handlar om hysterin över bidragsfusk, när det egentligen bara handlar om obegripliga blanketter som inte ens försäkringskassans handläggare förstår. Jag tror att alla människor i grund och botten är ärliga efter sitt egen moral och sina värderingar. Vad kostar det oss skattebetalare egentligen att driva ett ärende mot FK i flera år? Tack och lov är det mellan 45 och 48 som får rätt när de överklagar mot försäkringskassan.

Här, och många andra liknande maktmissbruksutövanden av olika myndigheter ligger mitt stora engagemang. En annan "defekt" som många med ADHD har är att inte kunna göra något ofärdigt som är påbörjat.

Denna lilla skrivelse är resultatet av en förvirrad medelålders kvinnans tankar som satts i skrift.

Av Nettan Tjernkvist 08 dec 2009 12:22