Inför kinesiska som gymnasiespråk

En minister har lanserat idén om att kinesiska mandarin skall bli ett valbart språk på gymnasiet tillsammans med tyska, franska och spanska. Det är helt rätt och inte en minut för tidigt. Länge har många levt i villfarelsen att det räcker med att kunna engelska - "för alla andra talar ju engelska". Riktigt så är det ju inte. Det räcker med ett besök i Paris för att inse att så inte är fallet. Vår värld blir allt mer globaliserad och med detta så behöver vi komma ifrån vår fixering vid europeiska språk. Våra utbyten med Kina och Sydostasien ökar dramatiskt och kommer att öka än mer i betydelse. Vi har länge utgått ifrån att det finns behov av svenskar som kan kommunicera på världsspråken tyska, franska och spanska, nu är det dags att vi därtill lyfter kinesiskan i gymnasieskolan och ger kinesiskan samma status.

Inom ett antal år kommer Kina ha blivit världens största ekonomi, en handelspartner som får allt större betydelse för Sverige och Europa. Därmed kommer behovet av att kunna kommunicera med våra handelspartners, på samma sätt som affärsmän i USA förväntar sig att bli kommunicerade med på engelska, så förväntar sig många affärsmän i kinesiska att bli kommunicerade med på kinesiska. Är man stor så förväntar man sig anpassning från de som är mindre, i såväl Kina som USA. Sverige har en lång tradition av att handla med Kina. Det var i hamnstaden Guangshou Kanton som de svenska ostindienfarana lade till. Det kinesiska ordet för Sverige är Rui Dian, på mandarin. På Kantondialekt uttalas samma tecken däremot Sui dian, därmed får ordet en förklaring, det är en kantoniseing av det engelska ordet för Sverige "Sweden".

Kinesiska är inte det äldsta språket man hittat i skrift, kilskrift från tvåflodslandet och hieroglyfer från Egypten är äldre liksom de civilisationer som burit fram dem. Men till skillnad från kinesiska och den kinesiska kulturen är de sedan länge utdöda. Den kinesiska som används idag har rötter som är minst 4 000 år gamla. Åldern går att bestämma genom fynden av de så kallade "orakelbenen". Orakelbenen är ben av antigen sköldpadda eller skulderben av oxe, där tecken ristats in. Benen användes i ceremonier för att förutspå framtiden. Man skrev tecken i benen, oftast uppifrån och ned från höger till vänster, borrade sedan på strategiska ställen små hål, varefter man hastigt med en glödgad bronsstav hettade upp benen så de sprack. Genom att sedan studera hur sprickorna gick och mellan vilka tecken kunde man förutspå framtiden.

Bruket att skriva med pensel kom under Handynastin, penselns möjligheter att friare forma tecknen ledde till en utveckling av dem, de blev allt mer uttrycksfulla och varierade. Efter revolutionen 1949 stod den nya regeringen inför den enorma uppgiften att lära hundratals millioner människor att läsa och skriva. Då förenklades cirka 2 000 tecken och man började skriva i rader från vänster till höger. Det är detta som skiljer så kallad förenklad kinesiska från traditionell, vilken fortfarande är i bruk i Hong Kong, Taiwan och bland många exilkineser. MAO själv som var en duktig kaligraf, höll sig revolutionär som han var till trots, till det traditionella sättet att skriva kinesiska.

Det finns traditioner av studier i kinesiska vid flera av våra universitet, en av världens främsta sineologer, Bernhard Karlgren 1889- 1978, var svensk. Karlgren är mest känd för sin kartläggning av fornkinesiskt uttal. Han började under sin första vistelse i Kina undersöka uttalet av 1 350 olika tecken på ett 30-tal olika dialekter. Under sin ungdom hade han med hjälp av ett fonetiskt alfabet, landsmålsalfabetet, nedtecknat lokala uttal av ord på den småländska landsbygden. Men den erfarenheten i bagaget tog han sig an de kinesiska dialekterna. Steget är inte långt, från studier av småländska dialekter till studier av kinesiska dialekter. Den som klarar småländskan klarar även kinesiskan.

Många anser att kinesiska är ett mycket svårt språk, delvis på grund av de många tecknen. I en ordbok från 1716 Kangxi zidian finns 47 035 tecken. Vissa av dessa tecken som till exempel guó, som betyder att skära vänster öra av en fallen fiende, är tämligen lite i bruk i dagens Kinesiska. Ett teckenförråd om 2 000 tecken räcker långt. Men även på grund av att talspråket som förutom vokaler och konsonanter har toner som betydelsebärare kan kinesiskan vara knölig. Mandarin har fyra olika toner: sjunkande, stigande, sjunkande sedan stigande och tonlös. Men där har vi en liten fördel från svenskan, eftersom även det i svenska, i liten utsträckning, även skiljer ords betydelse med toner, till exempel hör vi skillnad om någon säger "anden" och menar fågeln eller "anden" och menar den som uppfyller önskningar om den släpps ur flaskan.

Det är hög tid för svenska skolan att prioritera kinesiskan som det världsspråk det är. Det räcker inte att sända kommunalråd finansierade av SIDA till mittens rike för att utveckla handelsförbindelserna med dem på ett för Sverige gynnsamt sätt. Vi kommer att behöva ekonomer, ingenjörer, jurister med flera som klarar en interaktion. Därför behövs fler svenskar som studerar vid kinesiska universitet och högskolor för att lära sig Kina inifrån på samma sätt som vi tycker det är självklart med svenska studenter vid universitet i USA och Frankrike.

Av Leif-Arne Undvall 11 nov 2009 15:38