Erfarenhetens logik

Erfarenheten är en bra läkare, men hon skickar svinaktigt dyra räkningar.
- Minna Antim

Vi upplevde de entoniga propagandatrummorna under Kalla kriget, Koreakriget och Vietnamkriget. Vi såg de ihåliga flosklerna om kampen mot kommunismen, för rättvisan, den demokratiska demokratin och den fria världens fria frihet, även när USA installerade militärdiktaturerna i Asien och Sydamerika. Vi såg våra massmedier fungera som springpojkar för den amerikanska propagandan!

Den gången lärde vi oss en huvudregel, ett användbart tillvägagångssätt. Vi skalade bort 95 procent av propagandan och såg den som lögnaktig. De resterande 5 procenten kombinerade vi med de massmediala förtigandena och de officiella kommunikéerna. Vi lärde oss att ett massmedialt förtigande i sig innehåller mycket viktig information. Vi visste att i en kommuniké är det viktigaste det som inte står i den. Med denna strategi fick vi fram en sannolik bild av verkligheten. Vi använder fortfarande denna huvudregel! Numera har vi ju också tillgång till upplysningar på Internet.

Under de åren blev vi tämligen medvetna. Medvetenheten var egentligen aldrig gratis. Några av oss betalade med en desillusion och känslan av främlingskap. Vi var aldrig nationalister. Vi var inte troende "USA-vittnen", men vi blev heller aldrig så kallade USA-hatare! En mycket stor del av den litteratur som står på våra bokhyllor är skriven av amerikanska författare.

Vi såg 1949 staten Israels födelse. En stat grundlagd på terror! Israel kom till värden med judiska terrorgrupper som oumbärliga barnmorskor. Dessa judiska terrorgrupper fördrev med en målmedveten terror den ursprungliga palestinska befolkningen från deras hem med syftet att skaffa plats till nya judiska bosättare. Utan denna terrorism hade staten Israel inte varit möjlig! Vi upplevde att de förtryckta blev förtryckarna och offren blev bödlarna. Propagandan i våra massmedier förteg konsekvent alla sådana upplysningar! Vi fick skaffa fram dem på annat sätt. Lyckligtvis fanns även judar bland oss. Vi såg hyckleriet och dubbelmoralen när israelerna började klaga över "de andras" terrorism.

Vi upplevde inga stora skiljaktigheter på effekterna av kommunismen och antikommunismen. I alla fall inte när vi räknade med förlusterna i människoliv. Det antikommunistiska Vietnamkriget kostade 3-4 miljoner vietnameser livet. De amerikanskt installerade antikommunistiska militärdiktaturerna i Asien och Sydamerika beräknas ha kostat 4-5 miljoner människor livet. Några av oss ansåg nu nog antikommunismen vara den mest stupida. Vi såg slagorden specialdesignade för idioter: "Hellre död än röd!" Och vi hörde idioternas "Heil": "Hellre död än röd!"

När det rörde sig om "de andras" mänskliga rättigheter var klichéerna även då mestadels "en läpparnas bekännelse"! Vi deltog självklart i demonstrationerna mot imperialismen.
Några av oss upptäckte redan på den tiden med en viss rådlöshet att vi själva var insyltade i det vi protesterade emot. Vi var tvungna att konstatera att imperialismen var en viktig förutsättning för vår kulturs välståndssamhällen. Vi läste vår samtidshistoria som man läser en kriminalroman. Och vi ställde samma fråga som finns i varje kriminalroman: "Vem eller vilka har fördelar vid detta brott?" Inte heller den gången fanns många som hade viljan att förstå vad vi menade. Detta fann vi i sig inte särskilt märkligt.

En del av oss hamnade i ett säporegister. Ett bra sätt att kolla var att söka inresevisum till USA. Fick vi avslag indicerade detta att vi var registrerade. De allra flesta av oss har en så stor respekt för utopin demokrati, att vi vägrar acceptera den aktuella urvattnade låtsasversionen. På andra sidan förstår vi mycket väl att förutsättningarna för en fungerande demokrati är obefintliga! Problemet med demokratin är folket. Ordet frihet tycks allt för ofta vara använt i stället för ett "hm" eller ett "äh" när man inte kommer på vad man vill säga. Begreppet frihet måste kompletteras med: Frihet för vem? Frihet till vad? Frihet från vad? Om vi inte gör detta så är ordet frihet semantiskt sett bara en kliché helt befriat från allt innehåll.

Antagligen kan våra erfarenheter från en historisk tid inte användas till någonting överhuvudtaget. En viktig förutsättning för att erfarenheter skall kunna bli lärorika är att man gör dem själv!

Erfarenhet - en kam som livet ger dig när du har tappat håret.
- Judith Stern

Av Tage Nörgaard 10 nov 2009 04:05