Ett udda yrke

Jag börjar med att gå ut på internet för att kolla exakt var de bor, sedan när jag printat ut kopian på kartan tar jag bilen till den lilla staden jag bor bredvid och köper ett rep, en tejp och en svart plastsäck. Naturligtvis betalar jag kontant, annars är det ju lätt att efteråt nysta upp trådarna.

Jag tar upp fotot från det bruna kuvertet och kollar det noga innan rekvisitan sätts på. Det är alltid jobbigast med den varma masken jag måste använda, men det är ju bra betalt så… det får gå. Mina svarta tajts klämmer över rumpan och är lite svåra att få på, och tröjan som matchar får min kroppsform att framträda och kliar lite.

Repet måste kollas innan jag lägger in det i bilen och det är alltid lite klurigt att få bort nummerplåtarna och byta till de jag fått mig tillsända. Dagens är en man i 40-årsåldern som tydligen varit otrogen och hon vill ha honom undanröjd för att ärva honom. Alla dessa rika kvinnor tycker att de har rätten att ända någons liv utan att ha en gnutta samvete bara för att skrapa ihop ännu mer pengar eller få hämnd.

När jag ser honom köra in på tomten för att parkera sin bil slår tanken mig att jag skulle göra det där, mitt på infarten till hans hus som en evig påminnelse om att hålla sin heliga i styr. Otrohet är något jag verkligen hatar. Som tur är träder mitt smarta jag in och säger ifrån, och sakta smyger jag in genom fönstret hon lovat skulle vara öppet och tar honom när han står alldeles oförstående för vad som pågår. Med en lätt knuff tar jag omkull honom och han faller av sin egen vikt precis som jag lärde mig på kursen.

Linan jag stryper honom med är tunn och går nästan genom skinnet, men med perfekt precision drar jag precis så mycket som behövs, och han andas snart sitt sista andetag. Efteråt kollar jag noga att jag inte gett några fingeravtryck, och stökar till i huset som om det varit inbrott.

Bilen som jag parkerat utanför startar snällt eftersom jag sköter den ordentligt och det korta samtalet jag några sekunder senare ringer från en telefonkiosk ger mig pengar dagen därpå. När alla kläder tagits av och ersatts av andra startar jag den och åker hem till min familj.

Av Anitha Östlund Meijer 15 okt 2009 10:52