Missfall och komplicerade graviditeter

Efter tre tidiga missfall på två år var jag och Peter modlösa. Vi siktade in oss på ett liv utan barn, eller eventuellt adopterade barn. Alla missfall jag gått igenom hade gjort mig, som i vanliga fall var en gladlynt tjej, till en ledsen liten spillra.

Nåväl, efter en handoperation krånglade allt till sig ytterligare. En simpel karpateltunnelopertion blev till ett års sjukskrivning på grund av att den vägrade läka och sprack upp. Smärta och ilska blandades med uppgivenhet. Till slut lyckades jag träffa en underbar sjukgymnast som hjälpte mig få handen att åtminstone fungera. Jag sade upp mig från mitt jobb som plattsättarlärling och hittade ett nytt jobb som skulle inleda det nya året.

Det var dags för julstök, men jag ville mest sticka ifrån skiten och glömma allt för en stund.
Sagt och gjort! Vi tog en sistaminuten till Thailand och luffade runt där i en månad. Sista veckan där kände jag att något var fel. Jag var konstant hungrig, och trött intill döden. Ett graviditetstest inhandlades och visade det jag anat... Jag var gravid! Tyvärr var vi på andra sidan jorden, och jag var livrädd att få missfall!

Allt gick bra och förutom en väldigt elak förkylning mådde jag bra. Efter tre månader var det ett faktum. Ett barn fanns i min mage och efter en undersökning konstaterades det att jag antagligen hade en lågt sittande moderkaka. Jag åkte snabbt hem och kollade på internet vad det innebar, och det var skrämmande fakta. Barnet kunde dö! Och om det ville sig illa kunde jag vandra samma väg!

Efter ett antal blödningar hamnade jag på sjukhus och fick ligga där, vecka efter vecka. Så här hade jag ju inte tänkt mig en graviditet. Inga graviditetstidningar hade förberett mig på något dylikt. Efter 32 veckor och fyra dagars graviditet ville lilltrollet ut, och med akutsnitt fanns han strax i vår värld. Liten, så liten men frisk. Efter en månad på neonatalen fick han komma hem med sond i näsan eftersom han fortfarande inte orkade amma själv.

När jag efter ca ett år går in till barnmorskan för att söka preventivmedel blir hennes kommentar "Men, ni skall väl ha fler barn? Eller? I sådana fall är det bara att köra nu när kroppen är van att vara gravid. Annars får du missfall igen." Den 1 Mars 2005 damp våran lilla klumpedunsa ner i vår värld. Även den här gången hade jag en komplicerad graviditet, dock utan att behöva ligga på sjukhus. En foglossning gjorde att jag blev oförmögen att överhuvudtaget gå och till slut bar Peter in mig på förlossningen när jag var i vecka 37. Han var desperat och ledsen eftersom han inte kunde hjälpa mig. På natten kom hon ut. Navelsträngen satt två varv runt halsen och en sugklocka krävdes för att dra ut henne. Själv förlorade jag massor av blod, och höll på att stryka med.

Nu var jag världens lyckligaste!!! Två underbara mirakel hade vi fått, och friska dessutom, eller... Lilla Zabine hade hål i hjärtat och måste hela tiden hållas under uppsikt. Livet klev på med stora steg, och vi hittade ett underbart hus som vi älskade. Då faller bilan igen! Jag har efter häftiga blödningar när jag har mens gått på undersökning var tredje månad, och plötsligt hittar hon ett foster på ena sidan och två cystor på andra. Utomkvedshavandeskap tror hon, och skickar mig per omgående till Södertälje för vidare undersökning. Sex har vi ju knappt haft eftersom jag alltid blöder, men hör och häpna – inuti mig finns ett fem veckor gammalt foster!
Tyvärr har jag omigen föreliggande moderkaka och går igenom sjukhusbesök på sjukhusbesök innan han slutligen bestämmer sig för att nu är det nog, och sparkar sig ut under stort blodbad när han är i 34 veckor gammal. Frisk som en nötkärna. Jag däremot förlorar 4,5 liter blod och är väldigt, väldigt nära att hamna hos sankte Per.

Efter cirka en månad åker vi hem, och hittar efter två veckor en underlig knöl i sista miraklets kind. In på sjukhus, kollar, mäter, känner... hem, in på sjukhus och så vidare. Ett år senare kommer domen. Han har hemangiom i inte en utan ibåda kinderna. Det kan växa, det kan minska. Framtiden får utvisa.

Jag sätter mig ner med mina dagböcker och skriver utifrån dem boken TRE ÄNGLAR OCH TRE MIRAKEL som du kan hitta delar ur på www.kapitel1.se/anitha-ostlund. I dagarna har jag lämnat in den till förlag för att göra en bok av den.

Av Anitha Östlund Meijer 04 sep 2009 15:04