Konsten att skapa en trend

Jag älskade färger och det var stor fest när vi tog vår gröna Renault och styrde kosan sex mil bort till den stora staden Gävle. Där fanns butiker som kunde fylla mitt behov av att synas, och lysa.

Om någon på skolan kom med elaka kommentarer om outfiten skrattade jag bara helt nöjd med att ha fått respons. Mobbing bet inte på mig för jag var en ensamvarg som tack vare min mor hade fått massor av inre styrka. Visst hade jag vänner, men de var få och utvalda. Jag gjorde inget som jag inte ville, och älskade naturens härliga värld. Ibland kunde jag sitta hela nätter med mina klädprojekt, för att när gryningen kom kliva in i min skapelse och gå till skolan. Mamma kunde ibland suckande säga att hon önskat att hon som tonåring haft mitt självförtroende.

Som vuxen fortsatte jag min bana, fortsatte att vara tvärtom. Första veckan i Stockholm klippte jag mig hos en frisör som skakade på huvudet när jag berättade hur jag ville ha det, men hon klippte frisyren jag bett om, och jäklar vad häftigt det blev! En ring hamnade i näsan under stor smärta, och kläder syddes eller hittades på second hand. Äntligen var jag den jag velat vara hela mitt liv. En exhibitionist som älskade att chockera och få folk att reagera. Till slut kunde jag inte ens dra igen dörrarna på den mer än överfulla garderoben, och skostället dignade av alla häftiga dojjor jag införskaffat. Jag älskade mitt nya liv!

Min lillasyster var och är precis tvärtom, hon struntar i allt vad mode heter, och tillbringar inte många timmar i klädaffärer per år. Kläder är till för att värma kroppen ingenting annat, är hennes devis. Ibland när jag tar hem en säck med kläder jag lessnat på till henne säger hon bara skrattande "Det här kan man ju inte ha." Och sedan frågar hon om det är okey om hon skänker bort allt till den lokala teaterföreningen som finns i staden. "Om de vill ha det" lägger hon till.

Min mor älskar kläder och skor liksom mig och gärna sådana i klara färger, däremot inte de udda modeller som jag alltid vurmar för. Hon är en vackert bevarad kvinna på snart sextiofem och har fått sitt mörka tjocka hår utbytt mot silvergrått lite tunnare. Deras garderober i det stora huset är fylld av MASSOR av kläder i alla tidsåldrar eftersom hon vägrar kasta något som är helt. När man träder in i kallrummet som det kallas känner man sig förd till en annan tidsålder. En lina är spänd tvärs över hela rummet, och på galgarna som täcker den finns jackor jag använde som tonåring, eller kaninpälsen mor hade som ung. Skor står travade på rad över hela väggen.

Idag när jag själv blivit mamma har jag alltid lyssnat på barnens önskan om vad de vill ha för klädstil, och till lilltjejen har jag hittat en sömmerska som syr upp vackra skapelser i härliga färger till schysst pris. Äldsta sonen älskar Spiderman, men också häftiga byxor som jag nosar upp på traderas auktioner.

Idag är det mycket enklare att vara sig själv och hitta en egen stil. Lite skrattretande är det ju att det som skapas av någon som vill vara själv om stilen, skapar en trend att vara på det viset. Då är det bara att söka vidare i sin fantasi och hitta en ny stil.

Av Anitha Östlund Meijer 27 aug 2009 14:55