Ett utdrag ur min bok TRE ÄNGLAR

Baksidestext på boken:
Den här boken har jag skrivit till alla kvinnor som liksom mig haft problem att få barn. Flera missfall och struliga graviditeter med föreliggande moderkaka, tidiga sammandragningar, andnöd och grym foglossning finns i mina journaler.
Jag hade haft början till ett missfall flera år tidigare, med en kille som väl egentligen var helt FEL. Det var ingen kärlek mellan oss. Trodde att missfallet bara var en tillfällighet, och egentligen var det väl bra. Jag behövde inte själv ta beslutet att ta bort det, för abort är ju faktiskt inte ett preventivmedel.
Barnmorskan berättade att jag hade ett pågående missfall och rekommenderade en sk medicinsk abort. Hon visade mig tabletterna och berättade i korthet hur det fungerade. Det visade sig vara en grym, smärtsam metod som innebar 8 timmar i en säng med smärta och tårar för att sedan föda ut ett dött foster. Killen ifråga smet undan allt ansvar.
Alla gravidtidningar visar att en graviditet är så underbar, härlig och okomplicerad. Trodde jag ja, hellurade är vi allihop! Jag och mina medsystrar på SÖS södersjukhuset efterlyste en sådan här bok när vi låg inne där för sjuttiofjärde gången. Någon som skrivit om missfall utan orsak och om gravidkomplikationer av alla de slag. Ett litet, litet hopp i allt det mörka!
Nåväl, jag lovade tjejerna att knåpa ihop en bok, och här är den. Boken är skriven delvis i dagboksform eftersom jag följt mina dagböcker. Hoppas ni får hjälp och stöd av mina upplevelser.


Förord
All sorg och förtvivlan som jag kände skrevs inte alltid ner. Jag försökte hela tiden gå vidare, och förbannade min dumma kropp som bara svek mig, gång på gång. I min väska fanns alltid extra tjocka bindor, och starka smärtstillande tabletter, ifall att…
Varje toalettbesök innebar en koll efter blod i trosan. Vissa dagar bestod hela min värld bara av kvinnor med stora magar och barnvagnar. Jag såg dem överallt!
När jag slutligen blev gravid var vi tvungna att alltid hålla oss hemmavid. Att åka till släkten i Hälsingland innebar ett riskmoment. Det var långt från sjukhus, och de hade brist på ambulanser. Min stackars pojkvän blev tvingad till att vara hemma så mycket han kunde, och fick högst sällan sticka iväg ut på krogen med polarna eftersom det när som helst kunde braka loss. Varenda graviditet innebar ett riskmoment som jag som tur var inte visste om.
Ingen hade informerat mig om att man som 36-åring kunde få det svårare att överhuvudtaget bli gravid, och sedan när man äntligen lyckats, kunde det om man hade otur bli en svår graviditet.

Boken dediceras till min underbare kille Peter, och naturligtvis våra tre underbara mycket, mycket, efterlängtade barn Razmus, Zabine och Hampuz.


Början
Den 10 november år 2000 började den totala förändringen av mitt liv från tuff styrketränande partypingla, till hemmavarande morsa med tre barn, men, vägen dit var mycket hård och låååååång.
Jag hade flyttat till storstaden 1984 pga arbetsbrist i min egen lilla pyttestad.
Trivdes superbra, och hade kul ute i vimlet. Sprang på disco var och varannan natt, och flyttade runt i olika andrahandsboenden, tills jag till slut efter många flyttar fick ett förstahandskontrakt i Gustavsberg, och kunde sedan byta upp mig till en liten 17 kvm ruffig och sliten lägenhet på söder. Den helrenoverades av mig och min dåvarande pojkvän, sedan bodde jag där tillsammans med honom några år innan vi separerade. Så småningom hittade jag en 34 kvm stor lägenhet på samma gata som jag bytte till. Naturligtvis med svarta pengar emellan mina snälla föräldrar gick i borgen för lånet. Vad jag inte berättade för nästa hyresgäst var att stället vimlade av kackerlackor, och att anticimex varit där ett tiotal gånger, men inte fått bukt på dem. Hon sade dock aldrig någonting om det när jag mötte henne efter bytet.

Åren gick, och jag flyttade från söders höjder till Hammarbyhöjden, som låg en liten bit utanför. Där stormtrivdes vi, jag och min lilla hund Timmy, och för det mesta var vi ute i skogen på fritiden. Vår lilla etta på söder hade enkelt bytts till en 64 kvadrats trea med öppen spis.
Discot lockade inte längre. Inte så konstigt eftersom jag snart skulle fylla 36 år. Mitt liv bestod av styrketräning, krogliv och skogsliv. Något saknades. Karlar hade kommit och gått utan att det gått längre än till samboliv. Morsan tjatade om barnbarn hm, lite svårt utan en vettig karl, det vimlar ju inte precis av dem. Jag hade lagt allt sådant på hyllan, karlar, barn, hus, rubbet.
Men, en kväll ute på krogen mötte jag honom med stort H fast det visste jag ju inte då.

Mannen bland pojkar
Han kom i sällskap med en kille som hette Mattias, som var en kille jag till och från hade träffat ute på krogen under alla år. Peter presenterade sig, och slog följe med mig till baren där vi stod och småpratade. Han var inte alls som min drömbild av en kille jag ville ha, för lång, för gammal, ingen gymkille, men urcharmig och rolig.
Absolut topp var att han älskade att dansa. Varken jag eller Peter hade egentligen tänkt gå ut den här kvällen, men hade blivit meddragna av våra vänner. Kvällen rasade iväg, och vi umgicks som goda vänner, dansade, skrattade massor och pratade. En härlig kväll som tog slut alltför fort.
Jag kände då att jag inte var intresserad av honom som pojkvän, men ville gärna träffa honom och umgås lite till. Jag hade ju faktiskt mest killkompisar, och en till skadade väl inte? Så jag frågade om telefonnumret innan vi skildes åt. Vad fick jag??? Mobilnumret! Hm, det luktade misstänkt. Hade han tjej? Min tidigare erfarenhet hade visat att när killen inte gav hemnumret var det oftast pga en flickvän som väntade därhemma. Nåväl, det var hans sak. Jag gick hem till min vovve som väntade på utgång. Kröp sedan ner i bädden, och sov snart sött med ett leende på läpparna.

Drömprins???
11 november 2000
Vaknade tidigt, och sms:ade ett litet meddelande till Peter från igår. Frågade hur det var med honom, stackaren jobbade ju extra idag. "Betongkeps" fick jag till svar, och sedan tackade han för igår. Roger och jag var på båtmässa. Det var urtråkigt!! Han hade ju en egen båt och var väldigt intresserad av hur de såg ut inuti. Efter den sjätte båten gav jag upp och satte mig i cafeterian och spanade efter sötnosar, men det var mest äldre farbröder som gick omkring i lokalerna. På kvällen gick jag till London-NewYork och dansade järnet. Fick sms från Johan en flirt jag hade och blev glad.

12 november 2000
Tvättade på morgonen eftersom det ju alltid är bekvämast på söndagar. Videofilm. Slöade.
Conny en flirt tillfrån Göteborg ringde, och vi babblade på om våra respektive liv.



13 november 2000
Till jobbet, som flög fram. Styrketräningen gick jättebra. Promenerade hem därifrån. Det tog cirka en timme.
Alex ytterligare en flirt ringde och ville ses, men tiden räcker tyvärr inte till. Han frågade om jag inte ville komma till Karlsson och titta på deras stripteaseshow imorgon. Jag svarade naturligtvis ja. Tomas ett ex skickade ett sms och frågade hur jag mådde. Jag sms:ade snabbt " Mår super! Kul att du hörde av dig. Skall vi ses någon dag?". Någon minut senare piper telefonen till och när jag kollar ser jag att han svarat." Okey! Jag ringer dig". Det killar till lite i magtrakten när jag läser vad han skrivit. Har fortfarande känslor kvar för honom. Det var ju han som avslutade relationen.

14 november 2000
Mattiaz C ett ex kom in på jobbet, och vi gick ut och käkade tillsammans. Han berättade att han träffat en ny tjej, och att han var kär.Det sved i mitt hjärta eftersom jag fortfarande inte riktigt kommit över honom. Peter från i fredags ringde, och vi pratade lite löst om att träffas igen.
På kvällen gick jag och min väninna Susanna på striptease på Karlsson&Co. Det var Alex som strippade. En riktig läckerbit är han. Efter stripteasen, som var sådär, hängde tjejerna i klasar runt honom. Jag höll mig lite åt sidan och avvaktade, men efter bara enliten stund kom Alex fram till mig och kramade om mig. Ville ses någon dag på tu man hand sade han. Sedan gick han tillbaks till alla tjejerna och gonade sig i deras beundran fortfarande med scenkläderna på sig
Dansade massor. Gud vad jag älskar att dansa. Alex höll sig tätt intill. Vid midnatt gav jag honom en godnattkram och gick hem. Jisus vilken kropp han har! MUMS! Jag kände musklerna på honom spela under mina händer. Skickade sms till Alex innan jag somnade, och tackade för en trevlig kväll. Han svarade snabbt med ett " puss och sov gott lilla gumman"
Leende lade jag mig på kudden och somnade direkt.

15 november 2000
Jobb som vanligt, sedan till gymet och tränade styrketräning.
På kvällen träffade jag Peter vid tunnelbanan. Jag kom inte riktigt ihåg hur han såg ut, men blev glatt överraskad. Killen var ju snygg! Vi gick till London och käkade. Han gick på kryckor efter en knäoperation, så det blev väldigt lite dans. Mest prat och… hm, pussar. Vilken kille! tänkte jag för mig själv. Efter en supertrevlig kväll gick jag hemåt vid 4. Trött, så trött.

Av Anitha Östlund Meijer 13 aug 2009 15:28