Änglar på turné den 25 juni

Det var en varm dag den 25 juni 2009. Det märktes på patienterna och även medarbetarna att överansträngningarna vi var tvungna att utföra för att få arbetet att flyta var något som krävde det där stora extra av dem. Vi fyllde på våra vattenflaskor vid pumpen så vi skulle bibehålla vätskebalansen på en för kroppen hållbar nivå.

Det var också dagen då B. C och J.P M avled. Två äldre människor som hade gjort sitt i livet och togs med till nya ängar att utforska. De dog odramatiskt med sina anhöriga nära. Det var också dagen då Farah Fawcett slapp konfrontera sin cancersjukdom mer. Jag såg på "Charlies änglar" när jag var liten, mest i brist på annat, men ändå är hon mest känd för mig som partnern till "Papermoon" - Ryan O’Neill.

Den 25 juni, en dag då änglarna släpptes lösa och flög iväg för att befria människosjälar. Det var också dagen då Michael Jackson av en eller annan anledning dog. Jag har aldrig varit en megafan av honom, men å andra sidan har jag inte haft någon speciell idol när jag växte upp, men jag gillade många av hans låtar. Jag kommer ihåg på 80-talet när han var en innovatör inom musikvideon. Jag charmades och förfärades av hans sätt, men mest fascinerades jag nog av hans förmåga att dansa. Sedan kom allt prat om syrtält, apan, Neverland. Historier som rullades fram med jämna mellanrum och som till sist kulminerade i en pedofilrättegång eller flera. Nu när han inte finns längre tycker jag lika synd om honom som när han levde. Hur kan det vara att växa upp med en sådan berömmelse som han gjorde? Han kunde självklart ha slutat göra musik, men var det inte det han tyckte bäst om? Jag vet inte. Jag kände inte honom , och jag vet inte vad som ledde fram till hans död. Som del av sjukvården vet jag dock att kroppen har lätt för att säga ifrån när man är i 40-50-års åldern. Jag är inte så insatt i dödsorsaken, egentligen inte i någonting när det gäller Michael Jackson men hans liv berörde mig ändå. En fruktansvärt framstående artist som har levererat ett otal oförglömliga sånger som berör. En av mina absoluta favoriter är "Earth song" som ger mig känslan av det universella som jag kallar alltet.

Låt "The King of pop" nu få vila i frid. Jag önskar att "skitet" slutar att förfölja hans barn som är de oskyldiga i detta. De älskade förhoppningsvis sin pappa, vilket han var för dem.

Dessa fyra människor kommer att begravas, med olika många sörjande, men fyra älskade människor gick den 25 juni ur tiden. Mot något nytt.
Värmen har gått över i mullrande, kaotiskt tropiska åskväder men vi fyller fortfarande på våra vattenflaskor och hoppas att kropparna rullar på några år till.

Av Birgitta Stiefler 02 jul 2009 06:40