Plura kan inte skriva något som inte berör

Texter & historier från den stora landsvägen
Av: Plura Jonsson

I en intervju någon gång på 80-talet berättade Mauro Scocco att Plura i Eldkvarn fått en fråga i något Café-program kanske Norrköping?: "Ska du inte skriva en bok?" Han blev upprörd över att det tydligen inte var ”fint nog” att skriva musik.

Jag tänkte på det när jag läste den här boken, hur malplacerade Mauros ord känns idag, när artister förväntas göra allt; skriva böcker, blogga och göra tv-program. Musiken är inte fin nog. Det kanske låter hårt, men idag är det nog så att man inte är en artist, man är en medieperson som förväntas klara av en mängd olika saker. Kort sagt: man måste kunna sälja sig själv. Plura i Eldkvarn har jobbat hårt på detta, men hela tiden med sitt skrivande och berättande som grund. Han har inte varit med i Så ska det låta och allt vad det heter, där alla kända ansikten figurerar förr eller senare.

Jag tänkte också på en intervju som Plura gav i SVT:s popprogram med Carin Hjulström. Han fick frågan: "Vad ska ni göra efter det här?” Plura svarade surt: ”Ja det blir en skiva och så en turné och så en skiva och så en turné...” Den typen av attityd kunde man ha på 80-talet, alla var som i tidningarna Nöjesguiden och Schlager där artisterna ständigt hånade allt och alla där de satt i sina elfenbenstorn. Nu känns allt det där väldigt mögligt.

När jag börjar läsa Texter & historier från den stora landsvägen letar jag efter texter som jag gillat, men jag har svårt att hitta dem. Några rader jag minns från att jag började lyssna på Eldkvarn gick ungefär "Jag var 12 och hon var 17 och vi var kung och drottning…" ja något sådant, men jag hittar dem inte. Så jag läser istället olika texter skrivna av kända personer där de berättar om sitt förhållande till Eldkvarn. Texten av och med Marie Ljungstedt tycker jag är finast, kanske för att hon är det enda äkta fanet bland de som fått uttala sig - människor som antingen varit tillsammans med Plura, eller som han jobbat ihop med.

Att låten ”Kärlekens tunga” var till Kajsa Grytt har jag alltid misstänkt, men här får jag det bekräftat, och det är kul att läsa om hur den kom till och om hur kritiska de i bandet var till den låt som blivit Eldkvarns största succé. Mauros Scoccos berättelse om hur han producerade ”Kungarna på Broadway” är riktig rolig. Men jag hade nog hoppats på att alla texterna skulle ha varit med, eller i alla fall ett annat urval.

Men Plura är ju hur som helst en fantastisk låtskrivare. Man bara måste uppskatta hans texter, i alla fall om man som jag är lite melankoliskt lagd. Det är bara att lyssna på en låt som ”Jag ska bli full för kälekens skull”. Låten ”Man över bord” var en gammal text som hittades och spelades in efter att den legat och jäst till sig en massa år. Där kan vi hylla den gamla hederliga papper och penna-tiden. Det var inte som nu, när hårddisken pajar och texterna helt går upp i rök.

Eldkvarn och Plura är grymt bra, och jag längtar efter mer musik av denna man som tydligen inte kan skriva något som inte berör.

Av Mikael Vasara 18 maj 2009 13:30