Med influensa som influens

Allt prat om rasande pandemi och farsot, höjda beredskaper och internationella larm har bytts ut mot "inte så aggressiv som befarat". Från att ha varit på löpen har nyheten totalt försvunnit från media och jag undrar: Är det över nu?

Man kan bli sådär mållös emellanåt. Oftast sker detta då man möter det okända scenariot. Man har inga referenser, inga beprövade åsikter, inga förebilder som redan har tagit ställning.

Andra gånger då man kan finna sig mållös är när stora begrepp lyckas sammanfattas i någonting ordlöst. Ett sådant tillstånd upplever jag då och då när jag möter konst. Konstnärer lever nämligen med lyxen att de sällan behöva förklara, varken sig själva eller sin konst. De bjuder på ett litet stycke dokumentation, en koncentrerad sammanfattning över stort eller smått, över nära eller långt, över precis vad som helst som berör dem.

Och ibland när konst är riktigt bra, lyckas en konstnär fylla i de luckor som saknas i mållöshetens stund. Ibland lyckas en konstnär förmedla en känsla som säger precis det man behöver veta.

Ibland blir jag sådär mållös och trött på saker och ting. Ibland orkar jag inte skapa nya referenser, prova nya åsikter eller bestämma mig för vilka förebilder som ska få forma mina uttalanden. I världen som vi lever i kan man inte ha åsikter om allt, man kan inte sätta sig in i allt och man kan definitivt inte veta vem man ska lita på. Man hinner sällan ducka för all information som rasar över oss från morgon till kväll. Man blir överväldigad, man blir trött och man blir rädd. Och som om detta inte skulle vara illa nog känner vi oss dessutom många gånger pressade till att både ha kunskap och en åsikt om just allt.

Man kan läsa, forska och samla information på hög. Man tvingas då göra bedömningar och kritiskt granska all information och alla källor för att få en någotsånär rättvis bild av sakers tillstånd, och vem har egentligen tid med det? Eller, så kan man sammanfatta, skapa en känsla och använda den som en referens inför framtida frågeställningar och okända scenarion.

Anna Berndtson har i min mening sammanfattat hela svininfluensaspektaklet i en enda bild. En enda bild som bjuder på alla sorters användbara känslor. En enda bild som motsvarar tusen frågor och lika många svar.

Det verkar som om det är över nu. Jag tror att vi kan andas ut. Man kan bara undra - vad kommer härnäst?

Personligen tror och hoppas jag att jag är känslomässigt rustad för att möta nya influenser, influensor och andra spektakel som på något vis kommer att kräva mitt engagemang. Jag kanske inte har formulerat mig i ord än, men jag känner mig lugn och trygg med att veta att det är helt okej att vara mållös ibland, det viktiga är att vara bekväm i sin känsla.

Av Jenni Berndtson 04 maj 2009 10:57