Ge upp kriget mot dopningen

Dopningsavslöjanden är ett vanligt inslag inom elitidrotten. Dagens elitidrott bedrivs på en sådan nivå, att systematisk dopning med nödvändighet ingår i många elitidrottares träning.

Enligt dopningsmotståndarna är dock dopningskampen på väg att bli framgångsrik. Förfinade tester gör att den som dopar sig förr eller senare åker fast. Elitidrotten kan bli dopningsfri, menar de.

Detta är en myt. Dopningsfuskarna ligger alltid ett steg före dopningspolisen. Några åker fast när en ny testmetod införs. De som klarar sig övergår snabbt till andra, oupptäckta dopningsmetoder. Denna ständiga kamp slukar enorma resurser, som kunde användas på att förebygga dopningsskador. Enbart i Sverige kostar dopningtesterna över 10 miljoner kronor per år. Och nyligen har man i mellersta Europa via test à 6 000 kronor per styck upptäckt fotbollsspelare som använder ett hormonpreparat mot åldrande - sådan test utförs ej i Sverige!

Idrottsbyråkraterna har aldrig värnat om rättvisa tävlingsvillkor. Mest rubbas idealet om lika villkor av kommersialismen inom elitidrotten. En atlet sponsras av ett företag, medan andra tvingas träna efter arbetspasset! Elitidrotten anpassas dock mer och mer efter sponsorernas krav. Antalet turneringar ökar ständigt, tävlingarna förläggs till bästa sändningstid, allt för att öka omsättningen, även om detta sker över atleternas huvud.

För mig känns det rimligt, att samma regler gäller inom idrott som i samhället i övrigt. Som en övervägd provokation föreslår jag, att dopningen släpps fri, eftersom den inte kan bekämpas med nuvarande metoder. Och snart blir det möjligt att genetiskt "designa" framstående idrottsmän och då bortfaller möjligheten för publiken att falla på knä för det naturliga urvalet! Släpps dopningen fri kan de resurserna överföra till Livsmedelsverket och Läkemedelsverket för granskning av förgiftningsrisker och information till allmänheten om potentiella risker.

Innebär en liberalare syn på prestationshöjande preparat ökade risker för dem som tävlar? Troligen inte. Om man illegalt tvingas bruka sådana preparat är det stor risk att man hanterar dem fel och skadar sin hälsa. Kan man hantera dem öppet, och i samarbete med medicinsk expertis, vilken är ansvarig för allt som sker enligt vetenskap och beprövad erfarenhet, torde risken för skador minska.

I den grekiska mytologin berättas om ett odjur med nio huvuden. Det var den lerniska hydran, som uppehöll sig i ett träsk. När Hérakles anföll hydran med sin klubba upptäckte han till sin förfäran, att varje gång han högg av ett huvud växte två nya fram. Först när hans medhjälpare svedde halsstumparna med eldbränder kunde man få bukt med detta odjur.

Något svedjebruk i syfte att med motivation och kunskap få bort idrottens hydra, dopning, har Sveriegs Riksidrottsförbund icke lyckats med.

Av Mats Hägglöf 23 mar 2009 11:42