Intet nytt om Ulf Lundell

När jag läste Måns Ivarssons tre böcker om Ulf Lundell så fick jag reda på att även Håkan Lahger skrev om honom. Jag väntade med spänning på boken av Håkan, men jag måste ha glömt bort den… och nu har den dykt upp hos mig tillslut.

Måns Ivarssons böcker imponerade inte något speciellt på mig, jag tyckte att jag visste det mesta han skrev redan. Och tyvärr så måste jag säga samma om Håkans Lagers bok ”Den vassa eggen - Ulf Lundells kreativa kaos”. Jag vet inte vad det är med Sverige och hur biografier egentligen skrivs här, det känns så ytligt och jag tycker mig inte heller höra något ”myller av röster”, det känns som att författaren suttit och skrivit ned sina tankar på eftermiddag. Det är väl antagligen så att det inte finns pengar att lägga ned på biografier om de inte görs väldigt billigt.

Håkans bok tar sitt avstamp i en recension han skrev i tidningen Schlager på 80-talet, den musiktidning jag var förvisad till eftersom jag inte ville bläddra i tidningen Okej. Mitt eget intresse för Ulf Lundell vaknade när jag av någon anledning läste hans bok ”Jack”. Jag tyckte att jag funnit någon som förstod mig. Det vill säga ett uppror emot något. Ja, samhället kanske, och så spriten. Jag drack ganska hårt då, och nyktrade till ungefär samtidigt som Lundell gjorde i en första omgång. Längre fram förstod jag att vi haft samma terapeut på behandlingshemmet.

Rent musikaliskt så lyssnade jag på Lundell först när hans skiva ”Evangeline” kom, en skiva jag fortfarande värderar högt och fortsatte några plattor framåt. Nå, Håkan Lahger blev överväldigad när skivan ”Den vassa eggen” kom, och han förklarar det med att det äntligen fanns en man som kunde beskriva en skilsmässa, Håkan Lahger gick själv ur en då. Han kallar ”Den vassa eggen” för ”rockmusik för vuxna”. Det intressanta är att han berättar att hans eget privatliv fick innehållet i recensionen att påverkas. Något som självklart sker, men det är kul att se att någon vågar erkänna det.

Riktigt vad syftet är med boken är, blir jag inte klok på. Är det att beskriva plattans tillkomst, att beskriva Lundells produktion eller att beskriva hur en platta kom till, trots att Ulf Lundell var mer eller mindre berusad hela tiden? I boken får jag intrycket av att det är Lasse Lindbom, basisten, som är den som får hålla skutan flyttande.

Jag tycker nog att boken passar de som inte har någon vidare koll på Lundell, samma med Måns Ivarssons bok. Vi som tycker att vi hört det mesta om Lundell kan ju läsa den eller sätta upp den i bokhyllan, i hopp om att det ska komma en diger djuplodande biografi, eller att Ulf Lundells dåvarande fru till exempel, skulle skriva om den perioden.


Titel: "Den vassa eggen - Ulf Lundells kreativa kaos"
Nordstedts, 2008

Av Mikael Vasara 13 mar 2009 12:38