Till alla socialsekreterare i landet

Eftersom jag på nära håll sett hur en människa blivit nedbruten och tillintetgjord av socialtjänsten, ifrågasätter jag starkt socialtjänstens metoder och arbetssätt.

De människor i samhället som hamnar i socialtjänstens klor, gör det av olika anledningar. De flesta klarar sig. De människor som kan koderna, som har verktygen och kanske rent av ärvt dem från sina föräldrar eller andra, slipper bli inblandade och undersökta. De blir inte synade, eftersom de är "normala". Dessa människor tillhör den största procenten i samhället.

Att människor hamnar i problem beror inte alltid på miljö. Det vara barn från så kallade "normala" uppväxtförhållanden som växt upp i egna hem och villor, som blir föremål för granskning. Så det är ingen garanti att ha en bra inkomst, många bilar och statusprylar, för att lyckas i livet. Många barn far illa inom hemmets väggar och många av dem som verkligen behöver tas om hand, upptäcks aldrig.

Men barnen som kommer i kläm, de som är annorlunda, de som blir mobbade och åsidosatta som små och tonåringar, kanske väljer att göra revolt när de inte orkar längre fylla de vuxnas krav. Oavsett om de kommer från ett fattigt eller rikt hem. Det är normalt att tonåringen är känslig och lättsårad och att tonåringen även gör uppror, för att skapa sig sin egen identitet. Det ska vi föräldrar förstå, för vi har erfarenheten och kunskapen.

Men många tonåringar, som har kämpat för sin egen identitet, brutit sig ur föräldrars dominans och klarat sig, om än knaggligt i början, får lida för det sedermera. De kanske ser som enda möjlighet att vända sig till socialtjänsten, då de inte har någon annan. Och socialtjänstens normer och värderingar går inte att rucka. Det spelar ingen roll om deras offer går under, de ska brytas ner för att passa in i ”normen". Annars blir de straffade. Barnen omhändertas eller utsätts för andra former av förtryck som går emot de mänskliga rättigheterna.

Socialtjänstens arbete går inte ut på att bygga upp och förstå, inte heller på att lyssna på varje individ, som kommer i socialtjänstens grepp. Nej, socialtjänsten har sina egna lagar. De lagarna går inte att rucka. Så passa er väldigt noga för att hamna i socialtjänstens garn, för förr eller senare, tar de ut sin hämnd och lägger ännu ett offer till sin meritlista. Offer som inte hade behövt hamna där. Jag har själv hjälpt många människor att tro på sig själva, genom uppmuntran och genom att lyssna på deras historia. Det borde socialtjänsten också göra.

Jag har lärt mig, att oliktänkande personer eller barn, ska man behandla på andra sätt, än de som automatiskt anpassar sig till samhället. Man ska hjälpa dem till ett bättre liv, genom att studera deras beteendepsykologi och ta variationer i det mänskliga tänkandet i beaktelse.

De personer jag talar om, som hamnat hos socialtjänsten, är de oliktänkande som skapat sig egna liv och kämpat för det de tror på, som inte är kriminella eller drogmissbrukare, utan bara kommit på efterkälken för att deras start har varit svår. Man brukar ju säga att när någon i familjen har problem, behöver det inte vara hos den drabbade problemet ligger. Den känsliga familjemedlemmen är den som tar mest stryk och som också helt felaktigt kan få skulden, när något händer.

Vad jag ville fråga alla socialsekreterare i landet är: Sover ni gott om natten? Hur känns det att döma personer, som egentligen behöver stöd och hjälp av socialtjänsten, i stället för att lyssna på vad personerna säger - och lyssna noga? Hur kan socialtjänsten lyssna på de plågoandar, som ligger bakom misslyckade vuxenliv i stället för den drabbade? Vad har dessa personer som arbetar i socialtjänsten för utbildning egentligen, när vanliga människor bättre förstår psykologin bakom en människas liv, än vad de gör?

Socialtjänsten kan inte hjälpa människor, de stjälper där de verkligen behövs. Måhända hjälper de i vissa fall, men många står undrande över socialtjänstens handlande - och media har också skrivit upprepade gånger om att socialtjänsten är på fallrepet. Socialtjänsten, ska vara en förlängd arm för de människor som behöver hjälp och stöd och som vill och försöker. De ska bli belönade inte straffade, som de blir i dag.

Socialsekreterarna ska ha utbildning nog att göra ett bra jobb, ett jobb som får människor att må bättre, inte skrämmer skiten ur dem. Socialtjänsten ska förstå människors nöd, ty de har massor av skattepengar att använda till detta! Socialtjänsten har berövat många människor dess värdighet och lycka och brutit ner ett otal offer i onödan.

Det socialsekreterarna utövar i vissa fall är en dålig psykologi, dålig metodik och de har i många fall en urkass människokännedom. Deras arbete är ett missbruk av våra skattemedel!

Av Pia Isaksson 17 feb 2009 14:36