Konstigt att Hägglund vågar kräva Sacréus avgång

Bland de fyra borgerliga partierna finns det ett parti, som jag aldrig skulle lägga min röst på: Kristdemokraterna KD. Det beror inte i första hand på partiets förflutet inom Livets ord, Pingströrelsen eller Philadelfia-församlingen, inte heller på dess inskränkta attityd mot homosexuella eller i abortfrågan. Det som fyller mig mest med förakt är Kd:s moralkonservatism, eller tron att man kan lagstifta fram god moral hos medborgare, som förslaget om lag om civilkurage.

Nu har i alla fall detta parti fått ett olycksbarn på halsen: riksdagsledamoten Lennart Sacréus. Han är EU-motståndare, men vill ändå kandidera till parlamentet i Bryssel, och tjäna pengar på att säga nej under 5 års tid - i ett organ som han egentligen är emot. Detta har väckt rabalder i det lilla borgerliga parti som ofta ligger under 4-procentspärren, mellan mandatperioderna.

Därför är det konstigt att partiledare Göran Hägglund vågar kräva Sacréus avgång, trots att denna EU-kandidat legat etta i provvalsröstningen till europaparlamentet. Man kan nämligen tycka vad man vill om Lennart Sacréus, särskilt om man är en person som inte röstar kristdemokratiskt. Men en stor majoritet Kd-väljare har tydligen förtroende för honom, så varför inte då låta honom avspegla Kd:s valmanskår? Än mer när en stor del distriktsordföranden i landet börjat kräva partiledare Hägglunds avgång, på grund av hans ställningstagande.

Själv håller jag på alliansen och planerar att ge den nytt förtroende om 1,5 år igen, därför är jag mån om kristdemokraternas existens, för vem vill se den rödgröna röran regera tillsammans?

Av Yohannis Petersson 27 jan 2009 14:57